Hey.
U know what?
Jag är less på att vara den personen som måste stå ut med allting, när saker och ting blir svåra. Nästa gång är det fan MIN tur att lägga upp fötterna på bordet, gäspa, och till slut dra en djup suck och säga att jag inte orkar bry mig längre.
Jag är less på att läka alla sår, när ingen försöker läka mina. 'Cause, U know what? Man kan endast läka sina egna sår, och att försöka få andra att göra det åt en, det är helt enkelt omöjligt.
And one other thing:
Jag älskar dig Majja, och jag är ledsen att jag inte kan blåsa bort allting. Du betyder allting, och jag kan bara göra så mycket. Vilket är precis ingenting.
Jag är ledsen att jag inte kan säga att allt ska bli bra, för jag vet inte om det kommer bli det. Jag vet bara att du är stark, och att du kan allting, om du bara vill! Bara just nu försöker du ta min säng ifrån mig, och konstigt nog lyckas du -.-'
Emelie: Don't be sad, jag är här, ring mig om det är någonting, precis vad som helst! Jag vet att jag är ur usel på att trösta, och att vi i värsta fall får dricka äcklig alkoholblandning tills det går över, men jag är här för dig.
Plus att du nu har bling bling!
fredag 28 december 2007
tisdag 25 december 2007
Jul
Energin rinner ut ur mitt huvud och skapar en pöl på golvet. Den ser patetisk ut. Det kanske beror på att den ÄR patetisk!
Under dessa juldagar har jag inte gjort ett jävla skit, och nu väntar jag på att åka till piteå och köpa lite kläder, samt pussa Emelie (18 år 27 dec!) på pannan!
Sen kommer januari, och fest hos oss någon helg, och väntar mig att den lilla blonda sötnöten kommer, annars blir jag sur!
För övrigt så har jag fått dundersöta julklappar, och jag känner mig bortskämd!
Under dessa juldagar har jag inte gjort ett jävla skit, och nu väntar jag på att åka till piteå och köpa lite kläder, samt pussa Emelie (18 år 27 dec!) på pannan!
Sen kommer januari, och fest hos oss någon helg, och väntar mig att den lilla blonda sötnöten kommer, annars blir jag sur!
För övrigt så har jag fått dundersöta julklappar, och jag känner mig bortskämd!
tisdag 11 december 2007
Ugly Betty
MARC: What is it girl? Someone fell down the well?
MANDY: Betty… Internet Dating… Must mock!
MARC: Gasp! No, bookmark it. I've got to stick around here. I'm trying to get up the nerve to ask hot pants over there…
MANDY: Oh, you're asking him out? Maybe I'll stay here and mock you.
MARC: What?! You think he's out of my league? He's an nine, I'm an eight.
MANDY: He's a ten, you're a six.
MARC: I'm a seven, you're a bitch!
MANDY: Betty… Internet Dating… Must mock!
MARC: Gasp! No, bookmark it. I've got to stick around here. I'm trying to get up the nerve to ask hot pants over there…
MANDY: Oh, you're asking him out? Maybe I'll stay here and mock you.
MARC: What?! You think he's out of my league? He's an nine, I'm an eight.
MANDY: He's a ten, you're a six.
MARC: I'm a seven, you're a bitch!
onsdag 5 december 2007
lördag 1 december 2007
Push U away
Vad jag än gör så stämmer det ju inte.
Vad jag än gör så fungerar ingenting.
Jag vill inte längre, jag vill inte längre vara så här fruktansvärt patetisk. Och ändå, så värkar det vara det ända som stämmer.
Så fruktansvärt idiotisk, korkad och lättskrämd. Så fruktansvärt, hemskt patetisk.
Jag söker inte längre kärlek, för jag är för svår att älska.
I would push U away.
(För när sist hade jag roligt, och visade vita tänder bakom ett perfekt leende? För, när sist så sa gud till mig att allting kommer nu bli bra. Nej, han sa det aldrig.
Och det gjorde inte jag helller.)
Läs inte det här, det är så fruktansvärt onödigt och slöseri med din tid.
Och ja, jag förstår ironin i det hela att jag skriver detta längst ner. Men vad skulle det göra för skillnad och jag skrev det högst upp? Du skulle ändå inte lyssna.
Vad jag än gör så fungerar ingenting.
Jag vill inte längre, jag vill inte längre vara så här fruktansvärt patetisk. Och ändå, så värkar det vara det ända som stämmer.
Så fruktansvärt idiotisk, korkad och lättskrämd. Så fruktansvärt, hemskt patetisk.
Jag söker inte längre kärlek, för jag är för svår att älska.
I would push U away.
(För när sist hade jag roligt, och visade vita tänder bakom ett perfekt leende? För, när sist så sa gud till mig att allting kommer nu bli bra. Nej, han sa det aldrig.
Och det gjorde inte jag helller.)
Läs inte det här, det är så fruktansvärt onödigt och slöseri med din tid.
Och ja, jag förstår ironin i det hela att jag skriver detta längst ner. Men vad skulle det göra för skillnad och jag skrev det högst upp? Du skulle ändå inte lyssna.
tisdag 6 november 2007
6 November
En vilodag från skolan skulle det bli.
Jepp, en sådan där dag då man inte går dit, utan är hemma och helt enkelt gör vad i helvete man själv vill. Att skolka från skolan är kanske inte så bra, men när det är en BFdag så kan man unna sig vila, eftersom man inte gör något på dessa dagar.
Men, så blev det ju inte.
En timme efter jag skickat in SMSet till sjukanmälan så kom febern, och nu är jag så trött att jag knappt kan andas. Att överhuvudtaget sitta upp gör ont, och Kiras andetag stör mina trötta öron.
Fy och fasa.
*Tycka synd*
Jepp, en sådan där dag då man inte går dit, utan är hemma och helt enkelt gör vad i helvete man själv vill. Att skolka från skolan är kanske inte så bra, men när det är en BFdag så kan man unna sig vila, eftersom man inte gör något på dessa dagar.
Men, så blev det ju inte.
En timme efter jag skickat in SMSet till sjukanmälan så kom febern, och nu är jag så trött att jag knappt kan andas. Att överhuvudtaget sitta upp gör ont, och Kiras andetag stör mina trötta öron.
Fy och fasa.
*Tycka synd*
lördag 3 november 2007
torsdag 1 november 2007
1 November
För tillfället befinner jag mig hos mor min, en mil utanför Skellefteå, i detta hus som inte tycks känna till begreppet värme.
Men ändå, jag trivs.
Och nu sitter jag här, i en tröja som inte alls avslöjar hur vacker jag är (självironi, så här på torsdagkvällen), med vänsterarmen nerklottrad med dessa siffror som avslöjar vilken tid jag är hemma på lördag.
... 16.20..... 16.20.....
Det är egentligen underligt hur tiden tycks försvinna när man minst vill det, hur den kryper undan och skrattar en rakt upp i ansiktet.
Jag som inte alls vill att tiden ska gå, jag som vill att den ska stanna helt och förbli så.
Jag som inte alls har någon aning om vad jag vill.
Jag vill....................................
Träffa någon.
Vem som helst.
Vem som helst, det spelar ingen roll.
Någon att tala med, för nu exploderar min hjärna till den där smörjan igen.
Kanske är det så att jag, för första gången i mitt liv, inte vill vara inkrupen i ett hörn och sova.
Men ändå, jag trivs.
Och nu sitter jag här, i en tröja som inte alls avslöjar hur vacker jag är (självironi, så här på torsdagkvällen), med vänsterarmen nerklottrad med dessa siffror som avslöjar vilken tid jag är hemma på lördag.
... 16.20..... 16.20.....
Det är egentligen underligt hur tiden tycks försvinna när man minst vill det, hur den kryper undan och skrattar en rakt upp i ansiktet.
Jag som inte alls vill att tiden ska gå, jag som vill att den ska stanna helt och förbli så.
Jag som inte alls har någon aning om vad jag vill.
Jag vill....................................
Träffa någon.
Vem som helst.
Vem som helst, det spelar ingen roll.
Någon att tala med, för nu exploderar min hjärna till den där smörjan igen.
Kanske är det så att jag, för första gången i mitt liv, inte vill vara inkrupen i ett hörn och sova.
lördag 20 oktober 2007
IMVU
På IMVU.Jag är uttråkad.
Jag är trött.
(Kolla vilka fina hogwartskläder hon har på sig^^)
Och som sagt;
Jag är uttråkad.
måndag 8 oktober 2007
Wierd
(Inte nog med att jag har en dålig hårdag, jag måste visa det också med konstiga, inzoomade, bilder)(Min hy är inte vacker)
Efter en utetur med Besa.
Jag är kall, blöt och håret ser förjävligt ut.
No headline
En dag med mindre ångestattacker.
Huvudvärken spränger sönder min skalle, och jag har inte lust att röntga skallen på onsdag.
Anledning 1: Självklart kommer det inte att vara någonting (det hoppas jag då) och jag kommer att ha gjort skiten helt i onödan.
Anledning 2: Jag har en konstig klaustrofobi (stavas?), och
anledning 3: Eftersom det inte kommer vara någonting, så måste jag göra x antal andra undersökningar, vilket jag absolut inte har lust till.
Men å andra sidan så vill jag ju bli av med skiten.
Huvudvärken spränger sönder min skalle, och jag har inte lust att röntga skallen på onsdag.
Anledning 1: Självklart kommer det inte att vara någonting (det hoppas jag då) och jag kommer att ha gjort skiten helt i onödan.
Anledning 2: Jag har en konstig klaustrofobi (stavas?), och
anledning 3: Eftersom det inte kommer vara någonting, så måste jag göra x antal andra undersökningar, vilket jag absolut inte har lust till.
Men å andra sidan så vill jag ju bli av med skiten.
Boya
Och nu en sån där liten allmän skitblogghistoria, där jag står i centrum.
Idag var jag inte i skolan, jag mådde illa.
OCH BARA FÖR ATT DET SKA VARA ROLIGT; alla som läst detta kan väl kommentera inlägget med ett ord, typ 'krut', eller någonting?
Idag var jag inte i skolan, jag mådde illa.
OCH BARA FÖR ATT DET SKA VARA ROLIGT; alla som läst detta kan väl kommentera inlägget med ett ord, typ 'krut', eller någonting?
onsdag 3 oktober 2007
UFO
Att jag har vacklat mellan att tro och att inte tro har alltid varit självklart, men nu kan jag stolt meddela att jag är säker. Det finns aliens!
Allting började med ett omtumlande samtal igår kl. 20.55, där en stönande Besa nästan skriker att hon kan se UFO's utanför sin lägenhet.
Nyfiken och galen som jag är så klädde jag på mig och for dit
När jag anlände knappt fem minuter senare, trött och nära att köra in i en bil, så konstaterar jag förskräkt att det var UFO's!
Sk stjärnor som flyttar på sig, blinkar i rött, och senare får vi bevittna, vilket jag tror, var krig! Något som liknade stjärnor som sköt mot en annan, ja, jag och Besa var helt galna av spänningen!
En annan som blinkade flyttade sig över himlen, för att senare ända sin destination och flyga tillbaka i rasande fart.
We're not alone in this universe!
Allting började med ett omtumlande samtal igår kl. 20.55, där en stönande Besa nästan skriker att hon kan se UFO's utanför sin lägenhet.
Nyfiken och galen som jag är så klädde jag på mig och for dit
När jag anlände knappt fem minuter senare, trött och nära att köra in i en bil, så konstaterar jag förskräkt att det var UFO's!
Sk stjärnor som flyttar på sig, blinkar i rött, och senare får vi bevittna, vilket jag tror, var krig! Något som liknade stjärnor som sköt mot en annan, ja, jag och Besa var helt galna av spänningen!
En annan som blinkade flyttade sig över himlen, för att senare ända sin destination och flyga tillbaka i rasande fart.
We're not alone in this universe!
fredag 28 september 2007
Piteå
Solen lyser och kylan borrar sig in under min hud.
Jag ser en fågel flyga förbi, snabbt, snabbt, som en undanflykt från just kylan. Jag hör ingenting, jag ser knappt någonting.
Och nu inser jag allting.
Jag inser att det är tid för mig att lämna Luleå, tid att lämna allting bakom mig och starta mitt eget liv, hur livrädd jag än är.
Att sitta där i kylan och inse att det är tid att växa upp, tid att starta något nytt, tid att känna mig själv, det är så underbart att jag inte kan beskriva känslan.
Jag sitter på den vita stolen ute på balkongen, leker lite trött med den lösa klankan och ser hur solen stiger upp och färgar himlen rosa.
Jag känner att tiden Luleå är förbi nu.
Jag vill aldrig mer återvända, jag vill stanna här i Piteå där mitt hjärta har hunnit sitt hem.
Jag har förlorat mitt barndomshem och funnit ett annat, och jag kan inte vänta mycket längre till.
Jag ser en fågel flyga förbi, snabbt, snabbt, som en undanflykt från just kylan. Jag hör ingenting, jag ser knappt någonting.
Och nu inser jag allting.
Jag inser att det är tid för mig att lämna Luleå, tid att lämna allting bakom mig och starta mitt eget liv, hur livrädd jag än är.
Att sitta där i kylan och inse att det är tid att växa upp, tid att starta något nytt, tid att känna mig själv, det är så underbart att jag inte kan beskriva känslan.
Jag sitter på den vita stolen ute på balkongen, leker lite trött med den lösa klankan och ser hur solen stiger upp och färgar himlen rosa.
Jag känner att tiden Luleå är förbi nu.
Jag vill aldrig mer återvända, jag vill stanna här i Piteå där mitt hjärta har hunnit sitt hem.
Jag har förlorat mitt barndomshem och funnit ett annat, och jag kan inte vänta mycket längre till.
onsdag 19 september 2007
Leva
Hos läkaren idag... och... ja.
Jag måste få säga det till någon, eller hur?
Måste jag inte det? Har jag inte tillstånd att skämta om det, även om det är allvarligt? Får jag inte det?
Jag måste ju få prata med någon, jag måste ju få säga att... att det kan vara något. Läkaren sa att det inte var trovärdigt att jag hade en tumör, men han sa det med en orolig röst.
Och jag måste väl få säga det till någon?
Jag måste få skämta, måste få säga...
För även om det är en väldigt liten chans att det är det, så är jag ändå rädd. Jag är så rädd att jag skakar.
Jag måste få skämta.
Annars kommer jag kollapsa.
För... Jag vill leva.
Jag måste få säga det till någon, eller hur?
Måste jag inte det? Har jag inte tillstånd att skämta om det, även om det är allvarligt? Får jag inte det?
Jag måste ju få prata med någon, jag måste ju få säga att... att det kan vara något. Läkaren sa att det inte var trovärdigt att jag hade en tumör, men han sa det med en orolig röst.
Och jag måste väl få säga det till någon?
Jag måste få skämta, måste få säga...
För även om det är en väldigt liten chans att det är det, så är jag ändå rädd. Jag är så rädd att jag skakar.
Jag måste få skämta.
Annars kommer jag kollapsa.
För... Jag vill leva.
måndag 17 september 2007
Jackjakt
Jawhopp...
Gårdagen var nog lite uppmuntrande, med tanke på att mamy och Connypojken kom.
Jag fick mina kläder (fina, jag kunde ha alla!), jag och Conny hyrde film och såg, och så somnade jag tidigt och helt lugnt.
Och så kom denna dag.
Vaknade segt och tungt, och undrade vad alla demoner hade för planering för mig denna dag. Upp tog jag mig iaf, och iväg till skolan bar det.
Väl framme så mådde jag PISS, så jag bestämde mig för att kolla på jackor istället. Efter två timmar av sökande bland brandgula, turkosa och allmänt fula jackor så fann jag en duglig, som jag då ska köpa imorgon.
Regnet piskade ner.
Jag med mina ballerinaskor (Mina kängor har inte kommit än, ARGH!) blev snabbt blöt, men lyckades tillslut ta mig ombord på en buss.
Så det blev ingen skola, ingen jacka, och jag mår absolut åt helvete.
Just another day in paradise.
Gårdagen var nog lite uppmuntrande, med tanke på att mamy och Connypojken kom.
Jag fick mina kläder (fina, jag kunde ha alla!), jag och Conny hyrde film och såg, och så somnade jag tidigt och helt lugnt.
Och så kom denna dag.
Vaknade segt och tungt, och undrade vad alla demoner hade för planering för mig denna dag. Upp tog jag mig iaf, och iväg till skolan bar det.
Väl framme så mådde jag PISS, så jag bestämde mig för att kolla på jackor istället. Efter två timmar av sökande bland brandgula, turkosa och allmänt fula jackor så fann jag en duglig, som jag då ska köpa imorgon.
Regnet piskade ner.
Jag med mina ballerinaskor (Mina kängor har inte kommit än, ARGH!) blev snabbt blöt, men lyckades tillslut ta mig ombord på en buss.
Så det blev ingen skola, ingen jacka, och jag mår absolut åt helvete.
Just another day in paradise.
söndag 16 september 2007
Oh well, we had a good run
Den trångsynta människan gör att jag skapar en mur av förakt mot allt och alla. När jag öppnar ögonen för att återigen se så är universum öppen för mig, och jag kan känna min egen dödlighet. Ingen mur av skyddande hud. Inget ord kan tränga igenom mitt skinn.
Jag är kall och känslolös.
Och ändå så är det just känslor som är det verkliga med det hela, att just känna. Att veta att man kan då lika enkelt som man föddes, falla och aldrig igen ställa sig upp.
Jag föddes svag, föddes tunn.
Min kropp är det skal som omringar själen, och jag misstänker att den vill återvända till andevärlden. Min kropp har svikit mig.
Jag kan nu känna hur blodet rusar igenom ådrorna och jag kan höra hur den viskar;
'Allting har sitt slut...'
Jag föddes med denna kropp, jag föddes med ett sjukt skal och jag har levt med det, utan att tänka på konsekvenserna. Men jag kan nu känna hur mitt huvud säger ifrån, och jag känner hur jag förlorar medvetandet.
Hur jag faller, förlorar minnet, jag kan se ett svart tomrum framför mig.
Någonting är otroligt fel, och jag kan känna det ända in i märgen.
Frågan är om ett sjukt skal går att laga, när den gång på gång fallit samman till damm.
Jag är kall och känslolös.
Och ändå så är det just känslor som är det verkliga med det hela, att just känna. Att veta att man kan då lika enkelt som man föddes, falla och aldrig igen ställa sig upp.
Jag föddes svag, föddes tunn.
Min kropp är det skal som omringar själen, och jag misstänker att den vill återvända till andevärlden. Min kropp har svikit mig.
Jag kan nu känna hur blodet rusar igenom ådrorna och jag kan höra hur den viskar;
'Allting har sitt slut...'
Jag föddes med denna kropp, jag föddes med ett sjukt skal och jag har levt med det, utan att tänka på konsekvenserna. Men jag kan nu känna hur mitt huvud säger ifrån, och jag känner hur jag förlorar medvetandet.
Hur jag faller, förlorar minnet, jag kan se ett svart tomrum framför mig.
Någonting är otroligt fel, och jag kan känna det ända in i märgen.
Frågan är om ett sjukt skal går att laga, när den gång på gång fallit samman till damm.
lördag 15 september 2007
Misstanke
Bhah, jag visste att det skulle hända at some point.
Mitt horoskop för dagen lyder:
'Något du en tid envist hävdat
slår nu in på ett sätt som i förunderligt
hög grad liknar din profetia'.
Läkartid på onsdag, och jag vet inte riktigt hur jag ska berätta för läkaren.
Den senaste tiden har varit väldigt jobbig, mer än vanligt, och jag misstänker annat.
Att jag helt plötsligt får feber, huvudvärk, yrsel och minnesluckor är fakta, och jag måste på något sett förklara på läkaren hur det står till. Hur nu det ska gå till.
Det något jag verkligen är dålig på, att berätta hur jag mår. Jag har en irriterande förmåga att bara säga att allt är bra när det inte är det, eftersom jag hatar att klaga. Men saken är den att det har gått lite för långt.
Och jag misstänker annat.
Mitt horoskop för dagen lyder:
'Något du en tid envist hävdat
slår nu in på ett sätt som i förunderligt
hög grad liknar din profetia'.
Läkartid på onsdag, och jag vet inte riktigt hur jag ska berätta för läkaren.
Den senaste tiden har varit väldigt jobbig, mer än vanligt, och jag misstänker annat.
Att jag helt plötsligt får feber, huvudvärk, yrsel och minnesluckor är fakta, och jag måste på något sett förklara på läkaren hur det står till. Hur nu det ska gå till.
Det något jag verkligen är dålig på, att berätta hur jag mår. Jag har en irriterande förmåga att bara säga att allt är bra när det inte är det, eftersom jag hatar att klaga. Men saken är den att det har gått lite för långt.
Och jag misstänker annat.
Misstänker fel
Maria?
Kan du vara snäll och komma hit någon dag och krama mig?
Jag är jätterädd, och jag vill inte veta om det är sant.
Eller jag vill, men jag behöver dig här nu.
Snälla kom.
Kan du vara snäll och komma hit någon dag och krama mig?
Jag är jätterädd, och jag vill inte veta om det är sant.
Eller jag vill, men jag behöver dig här nu.
Snälla kom.
onsdag 12 september 2007
Irritation
Bhah, sitter i skolan.
Det blir inte mycket gjort idag, det förstod jag redan halv sju på morgonen, och inte blir det bättre när jag har rätt.
Det är som att alla världens klockor är konspirerade emot mig i en enda stor.... KONSPIRATION! Fan, jag blir galen.
Sedan blir det inte heller bättre när jag kommer hem, det väntar ett antal arga böcker på mig som bara väntar på att bli lästa.
Men jag ska vara riktigt duktig och läsa skiten tidigt, så att jag sedan kan belöna mig själv med en promenad med Besa, och möjligtvis CheapNuts. Eller, promenad och promenad, det blir väl så att så åker till något ställe och sitter där och prata.
Det brukar bli så.
Men en futtig halvtimme kvar till lektionen så känner jag att det är dags för förändring.
Dagarna flyter samman till en sådan där äcklig massa, och det finns inte mycket som skiljer den ena från den andra.
Irriterad biAtch där, en annan där. Antika Grekland här och romarriket där.
Jag vill göra något annorlunda, något... men wild, jag vet inte.
Att vissa människor inte förstå hur OTROLIGT irriterande dom är, det är för mig en gåta. Och det roliga med det hela är att det inte bara är jag, utan även en massa andra människor som känner samma irritation, men personen är så korkad att hon tror att hon är älskad av alla.
Irritation AB, skulle jag vilja säga.
Nej, men allvarligt, jag blir less. Och inte så där fy-det-kliar-i-hårbotten less, utan om-hon-inte-håller-käften-snart-så-tar-jag-livet-av-henne less. Om det inte sker förändring snart så måste jag tyvärr skjuta skallen av henne.
Det blir inte mycket gjort idag, det förstod jag redan halv sju på morgonen, och inte blir det bättre när jag har rätt.
Det är som att alla världens klockor är konspirerade emot mig i en enda stor.... KONSPIRATION! Fan, jag blir galen.
Sedan blir det inte heller bättre när jag kommer hem, det väntar ett antal arga böcker på mig som bara väntar på att bli lästa.
Men jag ska vara riktigt duktig och läsa skiten tidigt, så att jag sedan kan belöna mig själv med en promenad med Besa, och möjligtvis CheapNuts. Eller, promenad och promenad, det blir väl så att så åker till något ställe och sitter där och prata.
Det brukar bli så.
Men en futtig halvtimme kvar till lektionen så känner jag att det är dags för förändring.
Dagarna flyter samman till en sådan där äcklig massa, och det finns inte mycket som skiljer den ena från den andra.
Irriterad biAtch där, en annan där. Antika Grekland här och romarriket där.
Jag vill göra något annorlunda, något... men wild, jag vet inte.
Att vissa människor inte förstå hur OTROLIGT irriterande dom är, det är för mig en gåta. Och det roliga med det hela är att det inte bara är jag, utan även en massa andra människor som känner samma irritation, men personen är så korkad att hon tror att hon är älskad av alla.
Irritation AB, skulle jag vilja säga.
Nej, men allvarligt, jag blir less. Och inte så där fy-det-kliar-i-hårbotten less, utan om-hon-inte-håller-käften-snart-så-tar-jag-livet-av-henne less. Om det inte sker förändring snart så måste jag tyvärr skjuta skallen av henne.
tisdag 11 september 2007
Billiga nötter
Magnus ändras dramatiskt till Paris Hilton:
'Alltså, nötterna har blivit så dyra!'
Och hans nya smeknamn är nu Billiga Nötter ^^
'Alltså, nötterna har blivit så dyra!'
Och hans nya smeknamn är nu Billiga Nötter ^^
måndag 10 september 2007
Kläder
10 september, en dag jag alltid kommer komma ihåg som en slö dag.Nej, men allvarligt. Den här veckan är nog den slöaste jag någonsin kommer ha, och ändå känner jag inte energi att uträtta detta lilla arbete. Har beställt kläder, och dom ska komma till veckan, och jag längtar så att jag tror jag faller död ner.
Slö, slö, slö och åter slö.
Och ändå orkar jag ingenting.
Väntar på att en fil ska laddas ner från Besa, och tänker på allt arbete jag lagt åt sidan. Jag orkar helt enkelt inte. Och ändå så är det endast 3 veckor in på terminen.
Hur jag ska klara mig vet jag inte riktigt.
Men på något sett så.
torsdag 6 september 2007
Just another day in Paradise
Ja, hrmmm...
Denna dag har varit ganska händelselös, om man räknar bort att jag spöat Tony i kort, invaderat BFlärarnas lärarrum med Vicky, Eva-lena, Ellinor och Johanna, sagt att Anders ser ut som en Sagan om ringen figur och blivit spöat i frågesport.
Med andra ord, den har inte varit så händelselös.
Dagarna flyter på och jag finner mig själv invirad i ett schema:
Gå upp, göra mig iordning, fara till skolan.
Vara i skolan.
Ha ångest.
Åka hem.
Ha mer ångest.
Göra läxorna, äta, träningscykla, duscha och sedan gå ut med Besa.
Somna tidigt med ännu mer ångest, och täcket upp till näsan.
Och det omöjliga med det hela är att jag gillar det. Jag somnar i tid, klarar skolpressen, spenderar tid med vänner, tränar...
Ja, kort sagt så är det inte så dåligt ändå. Livet börjar först efter skolan, är det inte så man brukar säga? Anyway, snart blir det mat, sedan träningscykla, duscha, ringa Besa....
Bla bla bla...
Denna dag har varit ganska händelselös, om man räknar bort att jag spöat Tony i kort, invaderat BFlärarnas lärarrum med Vicky, Eva-lena, Ellinor och Johanna, sagt att Anders ser ut som en Sagan om ringen figur och blivit spöat i frågesport.
Med andra ord, den har inte varit så händelselös.
Dagarna flyter på och jag finner mig själv invirad i ett schema:
Gå upp, göra mig iordning, fara till skolan.
Vara i skolan.
Ha ångest.
Åka hem.
Ha mer ångest.
Göra läxorna, äta, träningscykla, duscha och sedan gå ut med Besa.
Somna tidigt med ännu mer ångest, och täcket upp till näsan.
Och det omöjliga med det hela är att jag gillar det. Jag somnar i tid, klarar skolpressen, spenderar tid med vänner, tränar...
Ja, kort sagt så är det inte så dåligt ändå. Livet börjar först efter skolan, är det inte så man brukar säga? Anyway, snart blir det mat, sedan träningscykla, duscha, ringa Besa....
Bla bla bla...
onsdag 5 september 2007
APU
Och så var det dags att söka APUplats, gott folk.
Allt började med att jag blev sjuk och gick hem efter 5 minuter i skolan - och ja, det var väldigt onödigt att åka till skolan för dom meningslösa 5 minuterna ( 300 sekunder), men jag hade ingen aning om att jag skulle bli så dålig - och sen fortsatta mitt eget lilla privata misslyckande hemma.
Jag stupade i sängen, fullständigt utpumpad och trött, och kunde inte röra ett ben i kroppen.
Sen kom ångesten över dom 40 sidor historia jag ännu inte läst, så då var det bara att påbörja resan genom det antika Grekland.
Efter att ha läst 20 sidor, och skrivit 3 sidor svar på dom frågorna som skulle besvaras, så klädde jag på mig och for till dagiset nedför backen.
Där blev jag, inte alls så varmt, välkommen och fick sedan tala med en kvinna som kunde besvara min fråga angående en APUplats veckorna 48 till 51.
Nej, det kunde dom inte alls besvara, så jag fick lämna mitt kära mobilnummer och namn, så skulle dom ringa upp igen nästa dag.
Jaha, tänke jag.
Sen så bestämde jag mig för att genast söka nästa praktikplats på ett annat närliggande dagis, och for dit med ångest i bröstet och skrivblocket i högsta hugg.
Jag blev stelt välkomnad och fick som svar att jag skulle återkomma via telefon samma dag, men dock en timme senare, för deras besked.
Jaha, tänkte jag.
Och nu sitter jag här, ångesten håller i sig och mitt hår ser ut som en nyknullad bäver, men jag är inte bitter. När jag vaknade denna morgon så kände jag att det skulle bli en otroligt äcklig dag, och jag hade rätt, precis som alltid.
Nästa utflykt blir till mor min nu på fredag, där jag kommer sitta i min gröna fåtölj och fortsätta läsa om det antika Grekland. 20 sidor to go, och jag ska memorisera i stort sett allt. Och sen, som en liten djävulspark i arslet, så blir jag så otroligt less på människor som inte förstår när det är dags att tagga ner. Jag nämner inga namn, för denna människa är så fullständigt inkompetent att även om jag skrek hennes namn och skickade en rabiessmittad mördarkanin på henne, så skulle hon inte förstå.
Kan någon vara snäll och försöka väcka mig till liv, för min hjärna har ingen (banan)kontakt.
Allt började med att jag blev sjuk och gick hem efter 5 minuter i skolan - och ja, det var väldigt onödigt att åka till skolan för dom meningslösa 5 minuterna ( 300 sekunder), men jag hade ingen aning om att jag skulle bli så dålig - och sen fortsatta mitt eget lilla privata misslyckande hemma.
Jag stupade i sängen, fullständigt utpumpad och trött, och kunde inte röra ett ben i kroppen.
Sen kom ångesten över dom 40 sidor historia jag ännu inte läst, så då var det bara att påbörja resan genom det antika Grekland.
Efter att ha läst 20 sidor, och skrivit 3 sidor svar på dom frågorna som skulle besvaras, så klädde jag på mig och for till dagiset nedför backen.
Där blev jag, inte alls så varmt, välkommen och fick sedan tala med en kvinna som kunde besvara min fråga angående en APUplats veckorna 48 till 51.
Nej, det kunde dom inte alls besvara, så jag fick lämna mitt kära mobilnummer och namn, så skulle dom ringa upp igen nästa dag.
Jaha, tänke jag.
Sen så bestämde jag mig för att genast söka nästa praktikplats på ett annat närliggande dagis, och for dit med ångest i bröstet och skrivblocket i högsta hugg.
Jag blev stelt välkomnad och fick som svar att jag skulle återkomma via telefon samma dag, men dock en timme senare, för deras besked.
Jaha, tänkte jag.
Och nu sitter jag här, ångesten håller i sig och mitt hår ser ut som en nyknullad bäver, men jag är inte bitter. När jag vaknade denna morgon så kände jag att det skulle bli en otroligt äcklig dag, och jag hade rätt, precis som alltid.
Nästa utflykt blir till mor min nu på fredag, där jag kommer sitta i min gröna fåtölj och fortsätta läsa om det antika Grekland. 20 sidor to go, och jag ska memorisera i stort sett allt. Och sen, som en liten djävulspark i arslet, så blir jag så otroligt less på människor som inte förstår när det är dags att tagga ner. Jag nämner inga namn, för denna människa är så fullständigt inkompetent att även om jag skrek hennes namn och skickade en rabiessmittad mördarkanin på henne, så skulle hon inte förstå.
Kan någon vara snäll och försöka väcka mig till liv, för min hjärna har ingen (banan)kontakt.
lördag 1 september 2007
Förlovning
Oh jisses, jag känner mig nu som en 2000 år gammal tant, med körsbär i håret och en toaborste i röven!
Och så vaknade jag, en lugn fredagmorgon (igår, med andra ord) med inga bekymmer i världen, förutom möjligtvis två skolarbeten som ska göras.
Lugn, lugnt, helt stilla.
OCH DÄR KOM DEN!
Herregud, Mia och Ricard är förlovade! Jag fick en sådan där känsla, en slags synsk-känsla, och jag visste, undermedvetet, att det var deras dag idag.
(Herregud, varför köper jag lotter så sällan?!)
Anyway, det visade sig att det var sant, och jag fick ett svårt ångestanfall och började automatiskt tänka på EN MILJON grejer som jag måste hjälpa Mia med, när det börjar nalkas för bröllop (vilket är ganska långt bort, men ändå).
Missförstå mig rätt, jag älskar min syster, men hennes smak är som baken; färgfull och full med skit.
Oh my Gåd alltså, Ricard ska gifta in sig i vår familj! VÅR! Herregud, jag visste att pojkspolingen var svårt skadad, men att han var dum, det visste jag inte (att någon överhuvudtager spenderar tid med vår familj, frivilligt, är konstigt).
Nej men allvarligt, jag är glad å deras vägar.
(dumma, dumma, *mutter mutter*, fula, *mutter*...)
Och så vaknade jag, en lugn fredagmorgon (igår, med andra ord) med inga bekymmer i världen, förutom möjligtvis två skolarbeten som ska göras.
Lugn, lugnt, helt stilla.
OCH DÄR KOM DEN!
Herregud, Mia och Ricard är förlovade! Jag fick en sådan där känsla, en slags synsk-känsla, och jag visste, undermedvetet, att det var deras dag idag.
(Herregud, varför köper jag lotter så sällan?!)
Anyway, det visade sig att det var sant, och jag fick ett svårt ångestanfall och började automatiskt tänka på EN MILJON grejer som jag måste hjälpa Mia med, när det börjar nalkas för bröllop (vilket är ganska långt bort, men ändå).
Missförstå mig rätt, jag älskar min syster, men hennes smak är som baken; färgfull och full med skit.
Oh my Gåd alltså, Ricard ska gifta in sig i vår familj! VÅR! Herregud, jag visste att pojkspolingen var svårt skadad, men att han var dum, det visste jag inte (att någon överhuvudtager spenderar tid med vår familj, frivilligt, är konstigt).
Nej men allvarligt, jag är glad å deras vägar.
(dumma, dumma, *mutter mutter*, fula, *mutter*...)
fredag 31 augusti 2007
Wow, helt ointressant
What's your mental illness?
Anorexia
[x]you feel weak.
[/] you hate your body.
[ ] you have/had starved yourself.
[/] you have low self esteem.
[ ] you use laxatives.
[x] you need to be skinnier.
[ ] people always say you're skinny, but you disagree.
[ ] you self harm.
[ ] people have told you you're too skinny.
[ ] you tend to get colds easilytotal:
3/10 (Lol, det är något jag INTE har!)
ADHD (attention deficit/hyperactivity disorder)
[/]you are hyper most of the time.
[x] you barely pay attention to anything.
[x] you cannot cooperate with people well.
[ ] you seem to never sit still.
[ ] you talk all the time.
[ ] you need attention
total: 2.5/6
bipolar Disorder
[x] you can act wild at times then the next day you are severely depressed.
[x] you are very irritable.
[ ] you barely get any or no sleep.
[ ] you have very high self esteem at times.
[ ] you have abused alcohol, drugs, or sex.
[x] you have thought of/attempted suicide. (Hade)
[x] you have VERY bad mood swing
stotal: 4/7
Bulimia Nervosa
[x] you've thrown up all of your food. (use to)
[x] you have thrown it up even when you don't feel sick. (use to)
[/] you have no control over how you eat.
[ ] you use laxatives.
[/] you eat fast.
[ ] you have overly exercised to where you fainted/passed out.
[x] you always say you are fat, when people say you aren't. (well, because I am)
total: 4/7
Conduct Disorder
[ ] you are a bully.
[ ] you threaten other people.
[ ] you often find yourself in fights.
[ ] you have used a weapon that could cause injury to others. (ex: knife, bat,lock,etc.)
[ ] you are cruel to animals.
[ ] you have raped/molested someone.
[/] you destroy property on purpose.
[/] you lie.
[x] you stay out all night.
[ ] you have ran away from home.
total: 2/10
Depression
[x] you are always sad.
[/] you always are crying.
[x] you no longer find excitement over the activities you used to love.
[x] you always find yourself around the house or in bed all day.
[x] you can be anti-social.
[x] you have low self esteem.
[x] everything bad that happens is always your fault.
total: 6.5/7
OCD (obsessive compulsive disorder)
[x] you have disturbing thoughts or thoughts you hate.
[x] you have to do a certain thing until it feels right.
[x] you have to keep things in a certain order. certain things have to be in a certain order, and the space in between must be identical
[x] you have harmed yourself.
[x] you are afraid you will get a std, aids, or any kind of germs.
[x] you have to check some stuff over again.
total: 6/6
Schizophrenia
[/] you often have hallucinations (seeing things or hearing things that aren't there)
[x] you can be confused about reality and fantasy.
[x] you think people are always staring or talking about you.
[x] you have extreme anxiety or fearfulness.
[ ] you do not take care of your hygiene like you should.
[x] you are shy
total: 4.5/6
Jaha... det var det.
Anorexia
[x]you feel weak.
[/] you hate your body.
[ ] you have/had starved yourself.
[/] you have low self esteem.
[ ] you use laxatives.
[x] you need to be skinnier.
[ ] people always say you're skinny, but you disagree.
[ ] you self harm.
[ ] people have told you you're too skinny.
[ ] you tend to get colds easilytotal:
3/10 (Lol, det är något jag INTE har!)
ADHD (attention deficit/hyperactivity disorder)
[/]you are hyper most of the time.
[x] you barely pay attention to anything.
[x] you cannot cooperate with people well.
[ ] you seem to never sit still.
[ ] you talk all the time.
[ ] you need attention
total: 2.5/6
bipolar Disorder
[x] you can act wild at times then the next day you are severely depressed.
[x] you are very irritable.
[ ] you barely get any or no sleep.
[ ] you have very high self esteem at times.
[ ] you have abused alcohol, drugs, or sex.
[x] you have thought of/attempted suicide. (Hade)
[x] you have VERY bad mood swing
stotal: 4/7
Bulimia Nervosa
[x] you've thrown up all of your food. (use to)
[x] you have thrown it up even when you don't feel sick. (use to)
[/] you have no control over how you eat.
[ ] you use laxatives.
[/] you eat fast.
[ ] you have overly exercised to where you fainted/passed out.
[x] you always say you are fat, when people say you aren't. (well, because I am)
total: 4/7
Conduct Disorder
[ ] you are a bully.
[ ] you threaten other people.
[ ] you often find yourself in fights.
[ ] you have used a weapon that could cause injury to others. (ex: knife, bat,lock,etc.)
[ ] you are cruel to animals.
[ ] you have raped/molested someone.
[/] you destroy property on purpose.
[/] you lie.
[x] you stay out all night.
[ ] you have ran away from home.
total: 2/10
Depression
[x] you are always sad.
[/] you always are crying.
[x] you no longer find excitement over the activities you used to love.
[x] you always find yourself around the house or in bed all day.
[x] you can be anti-social.
[x] you have low self esteem.
[x] everything bad that happens is always your fault.
total: 6.5/7
OCD (obsessive compulsive disorder)
[x] you have disturbing thoughts or thoughts you hate.
[x] you have to do a certain thing until it feels right.
[x] you have to keep things in a certain order. certain things have to be in a certain order, and the space in between must be identical
[x] you have harmed yourself.
[x] you are afraid you will get a std, aids, or any kind of germs.
[x] you have to check some stuff over again.
total: 6/6
Schizophrenia
[/] you often have hallucinations (seeing things or hearing things that aren't there)
[x] you can be confused about reality and fantasy.
[x] you think people are always staring or talking about you.
[x] you have extreme anxiety or fearfulness.
[ ] you do not take care of your hygiene like you should.
[x] you are shy
total: 4.5/6
Jaha... det var det.
Unbelievable
Ahhhhh, fucking unbelievable!
När jag äntligen, efter mycket om och men, lyckats ta mig ur den satans depressionen, som kommer en ny och våldtar min strupe.
Jag kan inte andas, jag får ångest upp till naveln, ligger i sängen och andas tungt (beror väl DELVIS på astman), med täcket upp till pannan.
Visserligen så är det nog inte en depression, utan snarare humörsvägningar till följd av levaxinet, men jag kan ändå gott meddela att det driver mig till vansinnet.
Skolan kan jag inte direkt klaga på, men jag är ju som sagt otroligt skoltrött, så jag har nog rätten att klaga en smula.
Sen så är det fars nya brud, hon kan verkligen konsten att driva mig till dårhuset, med en rÅsa, vacker, tajt tröja om mig.
Hon gör inte mycket, men jag är van att bo ensam med kära lilla far, så jag blir TOKIG av att höra hennes jävla 'god morgon' varenda jävla dag!
Okej Ylva, andas, andaaaaaaas!
Som om det är någon 'god' morgon.
Vad smakar den, hallon?
Ja, jag ska lugna ner mig.
Sen så känner jag mig en smula ensam.
När jag ser alla par på stan, skolan, och till och med i jävla hertsöcentrum, ja, då känner jag mig en smula ensam. Men, tiden kommer väl för det också, men jag får nog vänta ett tag.
Ingen vill ha a crazy, fat chick, ta det bara lugnt förihelvete!
Haha nej, jag har inga sådanna förväntningar. Ingen självömkan här inte, jag tror bara inte att någon någonsin kommer kunna falla för en sån som jag.
Jag är helt enkelt bara för...
jag vet inte.
Oförutsägbar?
(Forever yours med Xandria på repeat, och ett gott skratt riktat mot mig själv, det är så denna dag kommer se ut, utan tvivel.)
När jag äntligen, efter mycket om och men, lyckats ta mig ur den satans depressionen, som kommer en ny och våldtar min strupe.
Jag kan inte andas, jag får ångest upp till naveln, ligger i sängen och andas tungt (beror väl DELVIS på astman), med täcket upp till pannan.
Visserligen så är det nog inte en depression, utan snarare humörsvägningar till följd av levaxinet, men jag kan ändå gott meddela att det driver mig till vansinnet.
Skolan kan jag inte direkt klaga på, men jag är ju som sagt otroligt skoltrött, så jag har nog rätten att klaga en smula.
Sen så är det fars nya brud, hon kan verkligen konsten att driva mig till dårhuset, med en rÅsa, vacker, tajt tröja om mig.
Hon gör inte mycket, men jag är van att bo ensam med kära lilla far, så jag blir TOKIG av att höra hennes jävla 'god morgon' varenda jävla dag!
Okej Ylva, andas, andaaaaaaas!
Som om det är någon 'god' morgon.
Vad smakar den, hallon?
Ja, jag ska lugna ner mig.
Sen så känner jag mig en smula ensam.
När jag ser alla par på stan, skolan, och till och med i jävla hertsöcentrum, ja, då känner jag mig en smula ensam. Men, tiden kommer väl för det också, men jag får nog vänta ett tag.
Ingen vill ha a crazy, fat chick, ta det bara lugnt förihelvete!
Haha nej, jag har inga sådanna förväntningar. Ingen självömkan här inte, jag tror bara inte att någon någonsin kommer kunna falla för en sån som jag.
Jag är helt enkelt bara för...
jag vet inte.
Oförutsägbar?
(Forever yours med Xandria på repeat, och ett gott skratt riktat mot mig själv, det är så denna dag kommer se ut, utan tvivel.)
torsdag 30 augusti 2007
Mr Potter, we meet at last
När jag började läsa Mr Pottaaaah's hysteriska äventyr var det svårt att släppa böckerna för ens en sekund. Jag satt vars jag än kunde finna en plats, skolan, rummet, ja, i en container om jag var tvungen, och allt för att läsa om denna lilla trollkarl med ett fult ärr i pannan.
Ända sedan första sidan har jag varit totalt fastklistrad vid sidorna, och ögonbryn på ögonbryn har höjts när jag har offentliggjort min stora passion.
Men news flash, people, I don't care!
Jag har, äntligen, lyckats övertala en person om denna stora passion och dess besatthet, och det är ingen mindre än Maria som fallit in i Mr Pottaaaah's sexiga klor (Eller ska vi säga Snape's?).
Jag är oändligt stolt över min prestation, och Maria never saw it coming.
Ända sedan första sidan har jag varit totalt fastklistrad vid sidorna, och ögonbryn på ögonbryn har höjts när jag har offentliggjort min stora passion.
Men news flash, people, I don't care!
Jag har, äntligen, lyckats övertala en person om denna stora passion och dess besatthet, och det är ingen mindre än Maria som fallit in i Mr Pottaaaah's sexiga klor (Eller ska vi säga Snape's?).
Jag är oändligt stolt över min prestation, och Maria never saw it coming.
måndag 27 augusti 2007
Höst
Och sen kom det, den där känslan av höst.
Den kom underligt tidigt i år, men jag är inte förvånad, för när var senast jorden som den borde? Nej, precis, det var ett bra tag sen.
Sensommaren för med sig skolan, skolan går arm i arm med ångesten, och ångesten tar över mig precis som den alltid har gjort så här i början av skolåret.
Nya kurser ska nu invigas, klassrum ska besökas som jag aldrig ens sett tidigare, och nu är det dags att lära känna människor som jag egentligen inte vill ha någonting med att göra. Ja, med andra ord, svenska skolan i ett nötskal.
Vi ska sitta brevid varandra, två och två, och tala om något HELT ointressant, bara för att lära känna varandra mer, vilket jag inte överhuvudtaget vill. Visserligen så är det trevliga människor, men jag känner inte något behov av att känna dom. Dom är helt enkelt inte min typ av människor.
Jag vill helt enkelt inte längre.
11 år av skola har satt sina ärr, och jag känner nu att det är dags att avrunda det hela. Jag vill inte till den där byggnaden. Jag vill inte känna vid dessa människor.
Jag vill jobba och jag vill leva, inte överleva.
Kan någon vara snäll och klappa mig på axeln, och säga att jag är duktig?
Den kom underligt tidigt i år, men jag är inte förvånad, för när var senast jorden som den borde? Nej, precis, det var ett bra tag sen.
Sensommaren för med sig skolan, skolan går arm i arm med ångesten, och ångesten tar över mig precis som den alltid har gjort så här i början av skolåret.
Nya kurser ska nu invigas, klassrum ska besökas som jag aldrig ens sett tidigare, och nu är det dags att lära känna människor som jag egentligen inte vill ha någonting med att göra. Ja, med andra ord, svenska skolan i ett nötskal.
Vi ska sitta brevid varandra, två och två, och tala om något HELT ointressant, bara för att lära känna varandra mer, vilket jag inte överhuvudtaget vill. Visserligen så är det trevliga människor, men jag känner inte något behov av att känna dom. Dom är helt enkelt inte min typ av människor.
Jag vill helt enkelt inte längre.
11 år av skola har satt sina ärr, och jag känner nu att det är dags att avrunda det hela. Jag vill inte till den där byggnaden. Jag vill inte känna vid dessa människor.
Jag vill jobba och jag vill leva, inte överleva.
Kan någon vara snäll och klappa mig på axeln, och säga att jag är duktig?
lördag 18 augusti 2007
Stop smoking
All reklam och skrämmande ord har äntligen tagit tag i mig, och jag har nu bestämt mig för att sluta röka helt. Jag har fått endel blåsor, ganska långt bak på tungan, och jag blir så äcklad att jag inte ens vill se åt en cigg längre. Nej, fy och fan, aldrig igen.
Visserligen så kommer dom försvinna ( OM dom nu inte ska vara där ), men rökning är ju inte bra, överhuvudtaget.
Visserligen så kommer dom försvinna ( OM dom nu inte ska vara där ), men rökning är ju inte bra, överhuvudtaget.
tisdag 7 augusti 2007
Dear book, this is another day in life
För övrigt så har jag tappat fotfäste.
Jag vet inte vad det är, men för tillfället så känner jag mig inte så stor. Jag känner mig liten och rädd, borttappad och skadad. Jag behöver någon här hos mig, jag behöver någon som kramar mig och säger att allt ska bli bra... även om det inte är sant.
Jag behöver att känna att livet kommer bli lättare, jag behöver känna lättnad. Men jag kan inte, av den enkla anledningen att det inte blir det. This is it, det finns inget mer. Jorden består inte av under, den består av lögner och radioaktivaavfall. Och ändå önskar jag att det skulle kunna finnas ett kryphål.
Fast jag så väl vet att det inte finns det.
När skolstarten närmar sig så kryper ångesten in på mig och tvingar mig in i hörnet. Att återvända till byggnaden med all ångest, träffa människor jag inte gillar, utbilda mig när det ändå inte finns några jobb... Jag vill inte längre. Jag vill inte vara duktig, jag vill inte vara bra. Jag vill vara sårbar och inspärrad, för jag är inte så säker längre. Jag är inte så säker i mig själv längre.
Jag vill inte erkänna, men jag måste, för annars kan jag inte bearbeta det. Jag hatar att vara duktig.
Jag vill också vara svag.
Jag vet inte vad det är, men för tillfället så känner jag mig inte så stor. Jag känner mig liten och rädd, borttappad och skadad. Jag behöver någon här hos mig, jag behöver någon som kramar mig och säger att allt ska bli bra... även om det inte är sant.
Jag behöver att känna att livet kommer bli lättare, jag behöver känna lättnad. Men jag kan inte, av den enkla anledningen att det inte blir det. This is it, det finns inget mer. Jorden består inte av under, den består av lögner och radioaktivaavfall. Och ändå önskar jag att det skulle kunna finnas ett kryphål.
Fast jag så väl vet att det inte finns det.
När skolstarten närmar sig så kryper ångesten in på mig och tvingar mig in i hörnet. Att återvända till byggnaden med all ångest, träffa människor jag inte gillar, utbilda mig när det ändå inte finns några jobb... Jag vill inte längre. Jag vill inte vara duktig, jag vill inte vara bra. Jag vill vara sårbar och inspärrad, för jag är inte så säker längre. Jag är inte så säker i mig själv längre.
Jag vill inte erkänna, men jag måste, för annars kan jag inte bearbeta det. Jag hatar att vara duktig.
Jag vill också vara svag.
fredag 3 augusti 2007
HEMLIGT
Ja, ehm... ern...
Jo, så är det.
Jag är... fundersam...
Och med fundersam så menar jag självklart skräckslagen. Japp, så är det.
Ehm...
Finns inte mycket mer att tillägga, med tanke på att innehållet är ganska privat.
Och med privat så menar jag självklart en hemlighet som aldrig någonsin kommer rinna ut till folket. Never in a lifetime.
Japp, så är det...
(Kväver ett ilande skrik)
Jo, så är det.
Jag är... fundersam...
Och med fundersam så menar jag självklart skräckslagen. Japp, så är det.
Ehm...
Finns inte mycket mer att tillägga, med tanke på att innehållet är ganska privat.
Och med privat så menar jag självklart en hemlighet som aldrig någonsin kommer rinna ut till folket. Never in a lifetime.
Japp, så är det...
(Kväver ett ilande skrik)
torsdag 2 augusti 2007
fredag 27 juli 2007
PDOL dag 1
Idag var då första kvällen på PDOL, och även om jag inte drack mycket så var det VÄLDIGT kul. Jag och Mia sprang runt på området och vann leksaker, Mia åt HELA tiden, jag kletade tuggummi på Snapes haka (fanns ett HP lusthus, och det var en bild på Snape på sidan av den) och ännu en gång, Mia åt.
Mia vann en rund gummiboll med GUMMISLADDAR (FINT ord) på den, och med stora ögon, som jag så vackert döpte till Steve. Orange är han, och det är en miniboll i honom, som blinkar om man skakar på honom.
Janna började må dåligt fort, så hon gick hem, och vi förlorade Shawty och Tåwe någonstans i vimlet. Men då gick vi och såg Pain spela, så då jag blev ett uns gladare.
Men, ett faktum kvarstår, och det är att jag inte funkar med människor. Jag hade som roligast ensam med Mia, och det beror antagligen på att jag har en svagare period, då jag bara inte klarar av människor i allmänhet. Men det ska jag ändra på, då fort jag finner ett botemedel.
(Ber så HEMSKT mycket om ursäkt, min stavning och val av ord är inte som bäst denna sena timme)
Mia vann en rund gummiboll med GUMMISLADDAR (FINT ord) på den, och med stora ögon, som jag så vackert döpte till Steve. Orange är han, och det är en miniboll i honom, som blinkar om man skakar på honom.
Janna började må dåligt fort, så hon gick hem, och vi förlorade Shawty och Tåwe någonstans i vimlet. Men då gick vi och såg Pain spela, så då jag blev ett uns gladare.
Men, ett faktum kvarstår, och det är att jag inte funkar med människor. Jag hade som roligast ensam med Mia, och det beror antagligen på att jag har en svagare period, då jag bara inte klarar av människor i allmänhet. Men det ska jag ändra på, då fort jag finner ett botemedel.
(Ber så HEMSKT mycket om ursäkt, min stavning och val av ord är inte som bäst denna sena timme)
torsdag 26 juli 2007
Besa and her pen
Besa är min personliga konstnär på heltid.(Se bara så vackert hon ritar! --->)
Jag skulle kunna slå henne, men jag vill inte skada hennes hand. Gud skulle mörda mig då ( och eftersom Besa är guden, så skulle jag bli nedslagen ).
söndag 22 juli 2007
Kira är hemma!
Ack så störd värld.
Jag ligger där i min säng och sover lika djupt som en pungråtta, och så öppnas dörren av en lika virrig far. Nej, nej, han skulle bara kolla en grej, snart tillbaka.
Jaha, tänkte jag.
10 min senare så kommer han in och kastar en Kira på min mage, och gissa om jag vaknade! Min älskling är nu äntligen hemma, efter 43 timmar i det fria.
Jag ligger där i min säng och sover lika djupt som en pungråtta, och så öppnas dörren av en lika virrig far. Nej, nej, han skulle bara kolla en grej, snart tillbaka.
Jaha, tänkte jag.
10 min senare så kommer han in och kastar en Kira på min mage, och gissa om jag vaknade! Min älskling är nu äntligen hemma, efter 43 timmar i det fria.
fredag 20 juli 2007
Datorn, ångest och en bortsprungen kanin
Ja, så är det.
Pappa tyckte det var en bra ide att köpa en dator till mig, till skolarbete och sånt, så jag sa inte emot. Födelsedags present och julklapp var det.
Kira är borta.
Hon rymde, och vi har inte lyckats hitta henne. Jag saknar min hårboll, och hoppas att hon återvänder mycket snart. Och om hon inte gör det så kommer jag drunkna i mina sorger.
Pappa tyckte det var en bra ide att köpa en dator till mig, till skolarbete och sånt, så jag sa inte emot. Födelsedags present och julklapp var det.
Kira är borta.
Hon rymde, och vi har inte lyckats hitta henne. Jag saknar min hårboll, och hoppas att hon återvänder mycket snart. Och om hon inte gör det så kommer jag drunkna i mina sorger.
måndag 16 juli 2007
Skolan
Yup, så är det.
Jag längtar efter skolan.
En ganska ovanlig känsla, men en känsla ändock.
Jag vill dit och få allting bortgjort, och visa alla jävlar att jag också kan!
Och jag struntar i idioterna nu, för N & B ska hälsa på mig varje rast ^^ YEY!
Jag längtar efter skolan.
En ganska ovanlig känsla, men en känsla ändock.
Jag vill dit och få allting bortgjort, och visa alla jävlar att jag också kan!
Och jag struntar i idioterna nu, för N & B ska hälsa på mig varje rast ^^ YEY!
fredag 13 juli 2007
Harry Potter
Ja, om 30 min så startar HP och fenixorden, och det är först nu jag inser hur glad jag är. Och jag skiter fullständigt i alla er som tycker det är så OTROLIGT onödigt och barnsligt, för det är det inte. Böckerna är sjumiljoner bättre än filmerna, och handlar om så mycket mer än en snubbe med ärr i pannan.
Ghaaaak, jag är kär!
Först ska Maria bli klar, sen går vi.
Fan.
FAAAAAAAAN!
Jag längtar som en treåring längtar efter glass runt munnen.
Ghaaaak, jag är kär!
Först ska Maria bli klar, sen går vi.
Fan.
FAAAAAAAAN!
Jag längtar som en treåring längtar efter glass runt munnen.
torsdag 12 juli 2007
Tävling
MSN har en HP tävling där vinnaren får 6 biobiljetter till nya filmen, + någonting annat.
Jag mitt miffo tänkte, att vadå, svara på EN enkel fråga så kan man vinna, varför inte?
Och så öppnar jag min mail idag och läser att jag hamnat i finalen, och att jag måste svara på fyra enkla frågor. Och vad gör jag? Jo, jag svarar lååååååååååångsamt, som en jävla bäver.
JUST MY LUCK!
Jag fungerar inte på morgonarna.
Jag mitt miffo tänkte, att vadå, svara på EN enkel fråga så kan man vinna, varför inte?
Och så öppnar jag min mail idag och läser att jag hamnat i finalen, och att jag måste svara på fyra enkla frågor. Och vad gör jag? Jo, jag svarar lååååååååååångsamt, som en jävla bäver.
JUST MY LUCK!
Jag fungerar inte på morgonarna.
onsdag 11 juli 2007
Dreams
Det finns inga tvivel, jag håller helt enkelt på att falla sönder.
Bitarna faller av mig och lämnar hål på golvet, det finns ingen återvändo och ingen framtid. Jag vill inte leva i den här världen, jag vill leva i världen med drakarna och fairyfuckingtales. Det är mobiltelefoner och det är kostymer, bilar och taxin, det är arrogans och hat, det är datorer och jobb. Ingenting är som det borde och som det vore bäst, allting är förvridet och söndervittrat i våra händer.
Det sägs att världen formas efter våra egna händer, men jag ser ingen saga och jag ser ingen harmoni. Jag tror drömmen dog.
Drömmen dog med mig intakt.
Jag tror världen tog fel väg någonstans, fortsatte, och hamnade fel tillslut. Den står nu stilla och stampar på samma fördömda plats, och om vi inte ser upp så kommer jorden att splittras och världen falla in i sprickan. Jag vet att jag är bitter, men sanningen går inte att undkomma.
Människan har lyckats förvrida en annars vacker planet, och den håller på att förgöras nu.
Det finns inte så mycket som skiljer människan från roboten i dagens läge, våra känslor och tankar är programmerade att följa strömmen tills regeringen har oss i sitt grepp.
Men jag vägrar låta mig fångas.
Jag vägrar låta mig tämjas, vägrar låta mig dödas.
Jag har sett och jag har hört för mycket.
Min hjärna kommer snart att sprängas om jag inte lyckas finna en utväg.
Förr eller senare så finner alla människor sin vägg, den vägg vi icke kan passera. När orken tar slut och slutet tar vida, då kan man inget annat att göra än att spränga denna vägg, för att inte försvinna helt. Min vägg är förvånansvärt hård och kraftig, och jag kommer behöva en rejäl dos dynamit för att spränga den här satans vägbulan.
Frågan är sedan, självklart, om det är värt det.
Ja. Ett stark ja.
Jag må vara bitter, men jag är inte dum. Jag vill finna ett slut på allting, jag vill vara tillräckligt stark för att möta dagens samhälle och dess invånare. Jag är väl medveten om att detta är något jag inte direkt vill, för let's face it, jag vill leva i fairytale, men jag måste nog inse att det inte är möjligt. Vad är det Bastian får reda på i Never ending storie?
Jo, att fantasivärlden är nära destrucion, för att människan har glömt bort att drömma.
Jag vill inte glömma.
Och det tänker jag inte heller. Mina tankar är i alla fall mina egna, whatever MmF tycker. Det är min hjärna.
Det är mina drömmar.
Bitarna faller av mig och lämnar hål på golvet, det finns ingen återvändo och ingen framtid. Jag vill inte leva i den här världen, jag vill leva i världen med drakarna och fairyfuckingtales. Det är mobiltelefoner och det är kostymer, bilar och taxin, det är arrogans och hat, det är datorer och jobb. Ingenting är som det borde och som det vore bäst, allting är förvridet och söndervittrat i våra händer.
Det sägs att världen formas efter våra egna händer, men jag ser ingen saga och jag ser ingen harmoni. Jag tror drömmen dog.
Drömmen dog med mig intakt.
Jag tror världen tog fel väg någonstans, fortsatte, och hamnade fel tillslut. Den står nu stilla och stampar på samma fördömda plats, och om vi inte ser upp så kommer jorden att splittras och världen falla in i sprickan. Jag vet att jag är bitter, men sanningen går inte att undkomma.
Människan har lyckats förvrida en annars vacker planet, och den håller på att förgöras nu.
Det finns inte så mycket som skiljer människan från roboten i dagens läge, våra känslor och tankar är programmerade att följa strömmen tills regeringen har oss i sitt grepp.
Men jag vägrar låta mig fångas.
Jag vägrar låta mig tämjas, vägrar låta mig dödas.
Jag har sett och jag har hört för mycket.
Min hjärna kommer snart att sprängas om jag inte lyckas finna en utväg.
Förr eller senare så finner alla människor sin vägg, den vägg vi icke kan passera. När orken tar slut och slutet tar vida, då kan man inget annat att göra än att spränga denna vägg, för att inte försvinna helt. Min vägg är förvånansvärt hård och kraftig, och jag kommer behöva en rejäl dos dynamit för att spränga den här satans vägbulan.
Frågan är sedan, självklart, om det är värt det.
Ja. Ett stark ja.
Jag må vara bitter, men jag är inte dum. Jag vill finna ett slut på allting, jag vill vara tillräckligt stark för att möta dagens samhälle och dess invånare. Jag är väl medveten om att detta är något jag inte direkt vill, för let's face it, jag vill leva i fairytale, men jag måste nog inse att det inte är möjligt. Vad är det Bastian får reda på i Never ending storie?
Jo, att fantasivärlden är nära destrucion, för att människan har glömt bort att drömma.
Jag vill inte glömma.
Och det tänker jag inte heller. Mina tankar är i alla fall mina egna, whatever MmF tycker. Det är min hjärna.
Det är mina drömmar.
måndag 9 juli 2007
Sommaren, gott folk!
Sommaren i ett nötskal, gott folk.
När sommaren med sitt lov ÄNTLIGEN tog sin röv ur soffan och tog sig hit, då bestämmer sig vädret för att dra det svenska folket vid näsan och förstöra vårt hår med regnskurar. Hittills har jag tillbringat kvällarna med ett extra täcke och fönstret stängd, och detta har inte hänt sedan jag var liten och väldigt korkad.
Kort sagt så är jag gränslöst trött på det här vädret, och jag vill nu ha värme och sol, SOL I TELL YOU! Jag skulle sucka om jag orkade, men jag är rädd att det bara skulle dra igång ännu en nysattack.
Andra nyheter är att det var 'fest' (hatar det ordet mer än jag hatar vädret) här i lördags, och det var väldigt roligt. Jag måste bara ta mig tillfället i akt och påpeka att jag var ytters otrevlig mot Nanna när jag bara gick upp och lade mig, och att jag ber så hemskt mycket om ursäkt för denna oförskämdhet.
Annat är att jag far till Maria på fredag, för hon har bestämt sig för att bjuda mig på bio, HP och fenixorden, och om vi inte varit syskon och hon kvinna, hade jag gett henne en avsugning som tack. Ja, så glad är jag, även om detta inlägg inte riktigt avspeglar min lycka.
Andra högst intressanta nyheter är att jag har städat rummet (många saker har nu lämnat mitt näste), träffat fars kvinna (trevlig, men du min mor är mer än guld värd), träffat min söta Besa efter mycket om och men och bestämt mig för att fortsätta gå i skolan. Det fanns inget annat alternativ, men snälla, jag vill verka duktig.
När sommaren med sitt lov ÄNTLIGEN tog sin röv ur soffan och tog sig hit, då bestämmer sig vädret för att dra det svenska folket vid näsan och förstöra vårt hår med regnskurar. Hittills har jag tillbringat kvällarna med ett extra täcke och fönstret stängd, och detta har inte hänt sedan jag var liten och väldigt korkad.
Kort sagt så är jag gränslöst trött på det här vädret, och jag vill nu ha värme och sol, SOL I TELL YOU! Jag skulle sucka om jag orkade, men jag är rädd att det bara skulle dra igång ännu en nysattack.
Andra nyheter är att det var 'fest' (hatar det ordet mer än jag hatar vädret) här i lördags, och det var väldigt roligt. Jag måste bara ta mig tillfället i akt och påpeka att jag var ytters otrevlig mot Nanna när jag bara gick upp och lade mig, och att jag ber så hemskt mycket om ursäkt för denna oförskämdhet.
Annat är att jag far till Maria på fredag, för hon har bestämt sig för att bjuda mig på bio, HP och fenixorden, och om vi inte varit syskon och hon kvinna, hade jag gett henne en avsugning som tack. Ja, så glad är jag, även om detta inlägg inte riktigt avspeglar min lycka.
Andra högst intressanta nyheter är att jag har städat rummet (många saker har nu lämnat mitt näste), träffat fars kvinna (trevlig, men du min mor är mer än guld värd), träffat min söta Besa efter mycket om och men och bestämt mig för att fortsätta gå i skolan. Det fanns inget annat alternativ, men snälla, jag vill verka duktig.
torsdag 5 juli 2007
Icke Osociala Slynor?
Och så blev det dags att visa betygen för Conny min ponny ( Min lilla transvestitmongo), och han tyckte att det var en bra ide att jämföra. Eftersom han inte haft några av mina kurser, så blev han genast besviken, och när jag försökte översätta förkortningen IOS, så blev det en aning problematiskt.
Jag: Ehm... öhm... Iiiiiiii.... S är väl för socialisationen? Ehm...
Conny: Icke osociala slynor?
Jag är ledsen att medge att min mongo hade fel, även om kursen ifråga hade varit perfekt för mig.
Jag: Ehm... öhm... Iiiiiiii.... S är väl för socialisationen? Ehm...
Conny: Icke osociala slynor?
Jag är ledsen att medge att min mongo hade fel, även om kursen ifråga hade varit perfekt för mig.
tisdag 3 juli 2007
Sol, porrlinnet och flugor skickade av djävulen
Ja, i alla fall.
Jag är hos min mor nu, eller rättare sagt sen i fredags, och här händer det grejer. Värmen har äntligen slagit Sverige, och idag trodde jag att jag skulle falla ihop. Konstigt nog så trivs jag.
Jag har fått ett grönt 'militär' linne av mamma, och jag kan lugnt säga att det är det porrigaste jag någonsin haft i min ägo. Jag fick också en skjortliknande tröja, kanske inte min stil direkt, men halvsnygg ändå. Idag var jag, mor min och Conny på två loppis och några affärer, och det blev bara varmare och varmare för varje minut. Till slut tog vi oss hem, och då duschade jag, och sen dess har jag spelat SSX3.
Visserligen så trivs jag, men jag saknar mitt rum och min och Bs promenader. Eller åkturer, som det är på sommaren.
Pappa ringde mig och sa att det varit flugor fulla mitt rum, toan och Connys rum. Han har ingen aning om varför, och jag kan inte riktigt få bilden ur mitt huvud, 2000 äckliga flugor som äter upp min säng.
Jävla äckel.
Jag är hos min mor nu, eller rättare sagt sen i fredags, och här händer det grejer. Värmen har äntligen slagit Sverige, och idag trodde jag att jag skulle falla ihop. Konstigt nog så trivs jag.
Jag har fått ett grönt 'militär' linne av mamma, och jag kan lugnt säga att det är det porrigaste jag någonsin haft i min ägo. Jag fick också en skjortliknande tröja, kanske inte min stil direkt, men halvsnygg ändå. Idag var jag, mor min och Conny på två loppis och några affärer, och det blev bara varmare och varmare för varje minut. Till slut tog vi oss hem, och då duschade jag, och sen dess har jag spelat SSX3.
Visserligen så trivs jag, men jag saknar mitt rum och min och Bs promenader. Eller åkturer, som det är på sommaren.
Pappa ringde mig och sa att det varit flugor fulla mitt rum, toan och Connys rum. Han har ingen aning om varför, och jag kan inte riktigt få bilden ur mitt huvud, 2000 äckliga flugor som äter upp min säng.
Jävla äckel.
fredag 29 juni 2007
onsdag 27 juni 2007
Vem var det som sa att dagisbarn INTE är smarta?
Två flickor leker med bilar och pratar högt.
Sköldpaddan : TUT TUUT, den här bilen far med sant och jord och fiskar!
Jag: Varför fiskar?
Sköldpaddan : Men vi måste ju rensa natuuuren!
Sköldpaddan : TUT TUUT, den här bilen far med sant och jord och fiskar!
Jag: Varför fiskar?
Sköldpaddan : Men vi måste ju rensa natuuuren!
måndag 25 juni 2007
New shiz
Nytt -
Jag har köpt kläder, Besa har skaffat lugg (Du är så perfekt, din slyna) och färgat tillbaka till svart, jag ska till mamma när jag slutat jobba, pappa har städat huset, jag ska mörda Janna för hon gillar inte min framtida hund, jag färgade håret idag och jag har köpt smink. Och just ja, Maria är så jävla vacker, den lilla fähunden.
Jag har köpt kläder, Besa har skaffat lugg (Du är så perfekt, din slyna) och färgat tillbaka till svart, jag ska till mamma när jag slutat jobba, pappa har städat huset, jag ska mörda Janna för hon gillar inte min framtida hund, jag färgade håret idag och jag har köpt smink. Och just ja, Maria är så jävla vacker, den lilla fähunden.
lördag 23 juni 2007
Onödig skit
Vad vill du bli när du blir stor - Författare
Hur vill du dö - Med N & B
Vem av dina vänner är mest lik dig - Ingen. Vi är alla olika individer
Vem är mest högljudd - ... Det skulle väl vara någon rappare i USA
vem får dig mest att skratta - Ingen aning
Vem har du känt längst - Janna, är det just nu. Andra människor har lämnat mig.
Vem är blygast - Men INTE FAN VET JAG!
När grät du mest - Natten som jag inte minns
Bästa känslan - ... att vara nöjd med sig själv
Värsta känslan - Svek.
Vart vill du bo i framtiden - Brasilien.
Om du fick ändra vad du ville på dig själv, vad skulle det vara - Mina ben och armar.
Hur länge tror du att du kommer leva - Inte länge
Har du någonsin varit kär - Nej.
Blivit dissad - Ja. Människor gillar inte mig.
Rymt hemifrån - Nej, inte på riktigt.
Föreställt dig ditt ragg naken - HAH!
Skolkat - I princip hela åttan, stora delar av nian och en hel del i 1:an.
Tänk på självmord - Ja.
Sovit utomhus - Ja.
Gråtit i skolan - Ja.
Spytt i skolan - Ja.
Gjort något dumt som du skrattar åt idag - Ja. MYCKET.
Sett en död människa - Menar ni kroppen eller själen? Själen, ja.
Druckit alkohol - Ja. Och jag gillar det.
Ätit sushi - Men FYFAN heller.
Varit på scen - Nej.
Snattat - Nej.
Retats - Ja. Besa är mitt offer.
Blivit nerslagen - Ja. Men denna gång så är jag Besas offer.
Du Svär - Ja, ungefär varje minut.
Sjunger bra - Nej, det kan jag inte påstå.
Duschar dagligen - Ja.
Vill gå på högskola/universitet - Nej. Vad skulle det spela för roll?
Vill gifta dig - NEJ!
Tror på dig själv - Ja.
Tycker att du är attraktiv - Nej.
Kommer överens med dina föräldrar - Inte en utav dom.
Gillar åska - JAAAA!
Äger en ipod - Nej.
Ber - NEEEEEEEEEEEEJ!
Går till kyrkan - NEJ!
Sover med gosedjur - Nej.
För dagbok - Blogg
Dansar i regn - YEY!
Sjunger i duschen - Ja.
Vem var den senaste personen du nuddade - Hunden.
Du pratade i telefon med - Maria.
Du smsade med - Ingen aning.
Du kramade - Hunden.
Du skällde på - Hunden. Han skällde tillbaks.
Du sportade med - Mamma? Babysim, du vet.
Senaste du Skrattade - Igår.
Grät - Förrgår.
Filmen du såg - Vet ej.
Tuggade tuggummi - Igår.
Drog ett skämt - Nån vecka sen.
Sjöng en sång - Nyss.
Vad ser man utanför ditt fönster - Vår gård.
Lyssnar du på musik nu - Ja.
Vad har du på dig - Pyjamas.
Vad är det på din musmatta - Har ingen.
TROR DU PÅ
Liv på andra planeter - Ja, absolut.
Mirakel - Mirakel? Mikael? Persprant?
Magi - JA!
Kärlek vid första ögonkastet - Ja.
Gud - Nej.
Satan - Nej.
Spöken - Ja.
Tomten - Nej.
Vilket land skulle du vilja besöka - Brasilien.
Hur många plattor äger du - Ett par.
Hur många kuddar sover du med - Vet ej. Många.
Dricker du mjölk - Ja.
Person du hatar mest - Onämbar.
Tror du gud är en tjej - Nej, eftersom han inte finns.
Vad borde man uppfinna - Piller som gör politiker smarta.
Är du ett hälsofreak - Nej. Jag vill leva.
Om du fick åka till en annan planet, vad skulle du göra - Bli glad?
Vilket är det värsta vädret - Evig sol.
Lekte du med barbie som liten - Ja.
fredag 22 juni 2007
Lycka, glädje, sorg, ilska?
Jag är tom. Jag vet inte vad det är mening att jag ska känna, förutom denna känsla. Tom. Jag är slutpumpad, det finns ingenting kvar att hämta. Jag är ensam kvar, resten, det som blivit över. Jag sitter ensam kvar, medan alla andra har någon att tala till, jag är ensam kvar i tomrummet mellan världarna. Det finns ingenting kvar att hämta, ingen styrka och inte förbättring, det finns endast detta tomrum.
Så förfärligt tom.
Vad är det meningen att jag ska känna? Jag minns inte. Jag minns inte vad det är meningen att man ska känna, lycka, glädje, ilska, eller till och med sorg? Jag orkar inte försöka minnas. Det ända som existerar är denna känsla av äckel, en känsla som aldrig någonsin lämnar mig, den är nu en del av mig.
Jag minns inte känslan av att ha någon nära, någon att tala till, någon som förstår mitt språk. Jag har ingen kvar att berätta det osynliga för, det finns ingen kvar att luta huvudet mot. Jag är ensam nu.
Nu tar det stopp. Nu finns ingenting mer. Nu har han lyckats dra ut den sista självrespekt jag hade kvar, nu är jag så tom som den dagen jag föddes. Han har lyckats att krossa mig. Den mannen jag borde kalla far har lyckats få min värld att rasa.
Jag har försökt förgäves att försöka bygga upp min värld runt omkring honom, men han har nu lyckats klampa rakt igenom barriären till min fristad. Jag är nu instängd i mitt egna likgiltiga skal som jag försökt slänga bort så många gånger, jag är nu fångad i min egna rädsla.
Jag vill inte mer. Jag vill inte återvända till landet med alla varför, jag vill inte återse byggnaden med all ångest. Jag faller. Och jag tror inte jag orkar ställa mig upp.
Jag vill inte tillbaka, nej, nej, nej, jag vill inte ännu en gång överbemannas med all ångest. Jag vill inte mer. Jag vill slippa känna alla känslor som borde glömmas och gömmas undan.
Jag vill inte, snälla jag vill inte falla and make a fool of myself. Jag vill inte göra bort mig framför deras ögon. Deras likgiltiga ögon, med all onska.
Så förfärligt tom.
Vad är det meningen att jag ska känna? Jag minns inte. Jag minns inte vad det är meningen att man ska känna, lycka, glädje, ilska, eller till och med sorg? Jag orkar inte försöka minnas. Det ända som existerar är denna känsla av äckel, en känsla som aldrig någonsin lämnar mig, den är nu en del av mig.
Jag minns inte känslan av att ha någon nära, någon att tala till, någon som förstår mitt språk. Jag har ingen kvar att berätta det osynliga för, det finns ingen kvar att luta huvudet mot. Jag är ensam nu.
Nu tar det stopp. Nu finns ingenting mer. Nu har han lyckats dra ut den sista självrespekt jag hade kvar, nu är jag så tom som den dagen jag föddes. Han har lyckats att krossa mig. Den mannen jag borde kalla far har lyckats få min värld att rasa.
Jag har försökt förgäves att försöka bygga upp min värld runt omkring honom, men han har nu lyckats klampa rakt igenom barriären till min fristad. Jag är nu instängd i mitt egna likgiltiga skal som jag försökt slänga bort så många gånger, jag är nu fångad i min egna rädsla.
Jag vill inte mer. Jag vill inte återvända till landet med alla varför, jag vill inte återse byggnaden med all ångest. Jag faller. Och jag tror inte jag orkar ställa mig upp.
Jag vill inte tillbaka, nej, nej, nej, jag vill inte ännu en gång överbemannas med all ångest. Jag vill inte mer. Jag vill slippa känna alla känslor som borde glömmas och gömmas undan.
Jag vill inte, snälla jag vill inte falla and make a fool of myself. Jag vill inte göra bort mig framför deras ögon. Deras likgiltiga ögon, med all onska.
What I need right now, is a place where the earth doesn't moove
torsdag 21 juni 2007
Hat, ångest och självbedrägeri
Ja, gott folk, jag lyckades med att få ett sommarjobb denna sommar!
Ett bra ett, första perioden på ett dagis, ett dagis väldigt nära mig dessutom. Och vad händer, tror ni? Jo, jag har nu lyckats få ögoninfektion, smittad av en unge!
Den där satans ungen hade haft ögoninfektion för inte så länge sedan, och har det tydligen fortfarande, och ändå så låter som honom vara på dagis! Sånt där gör mig tokig, för nu kommer jag inte kunna gå. Alla kläder jag hade tänk köpa, den drömmen är nu helt bortblåst.
Helvete.
Jag blir galen. Alla planer jag lagt upp i mitt liv rasar alltid efter bara någon dag, det fungerar inte för mig att vara duktigt och förnuftig. Min diet är nu förstörd, jag kan inte äta grönsaker när jag har så här mycket slem i halsen. Fan.
Fan fan fan!
Nej, nu blir jag så där depressiv igen.
Så enormt nere i sanden, ja, kalla mig fru struts om ni vill.
Jag blir tokig, jag måste bli frisk. Och vad jag tänker göra, är att ta ett varmt bad, bädda sängen och städa rummet. Då kommer jag i alla fall att trivas i mitt rum när min plan om total world domination faller isär. Herregud. Jag är så oseriös.
Men vad ska jag säga? Jag är besviken. Jag behöver kläder, och därför behöver jag pengar. Men inte kommer det att fungera, man får ingenting för 2000 kr. Fan, inte ett jävla skit.
'Jag måste få sova.'
Så säger han när jag sitter vid datorn, och han ska sova sin vanliga timme föra jobbet. Jaha, och vad bryr jag mig? Jag får inte leva för dig, jag är en tom ruta i dina ögon. Jag skulle göra vad som helst för att få lämna det här huset, fan, vad som helst.
Och när får jag sitta vid datorn då? Ända sen jag föddes har du skrikit, gormat och varit allmänt otrevlig, vi barn har ju inte ens fått leva för dig. Men news flash, dad, du är inte gud.
Varken min eller någon annans. Bara sluta tro att jag är tacksam när du skriker, föratt du egentligen är orolig. Jag vill inte ha din oroan, lillen. Jag vill att du lämnar mig ifred.
Jag vill inte ha någonting med dig att göra. Du har förstört för mycket, du är inte min far. Du är min skapare, och det struntar jag. Kan man inte ta hand om barn så skaffar man inga, visste du inte det?
Det vet då jag.
Ett bra ett, första perioden på ett dagis, ett dagis väldigt nära mig dessutom. Och vad händer, tror ni? Jo, jag har nu lyckats få ögoninfektion, smittad av en unge!
Den där satans ungen hade haft ögoninfektion för inte så länge sedan, och har det tydligen fortfarande, och ändå så låter som honom vara på dagis! Sånt där gör mig tokig, för nu kommer jag inte kunna gå. Alla kläder jag hade tänk köpa, den drömmen är nu helt bortblåst.
Helvete.
Jag blir galen. Alla planer jag lagt upp i mitt liv rasar alltid efter bara någon dag, det fungerar inte för mig att vara duktigt och förnuftig. Min diet är nu förstörd, jag kan inte äta grönsaker när jag har så här mycket slem i halsen. Fan.
Fan fan fan!
Nej, nu blir jag så där depressiv igen.
Så enormt nere i sanden, ja, kalla mig fru struts om ni vill.
Jag blir tokig, jag måste bli frisk. Och vad jag tänker göra, är att ta ett varmt bad, bädda sängen och städa rummet. Då kommer jag i alla fall att trivas i mitt rum när min plan om total world domination faller isär. Herregud. Jag är så oseriös.
Men vad ska jag säga? Jag är besviken. Jag behöver kläder, och därför behöver jag pengar. Men inte kommer det att fungera, man får ingenting för 2000 kr. Fan, inte ett jävla skit.
'Jag måste få sova.'
Så säger han när jag sitter vid datorn, och han ska sova sin vanliga timme föra jobbet. Jaha, och vad bryr jag mig? Jag får inte leva för dig, jag är en tom ruta i dina ögon. Jag skulle göra vad som helst för att få lämna det här huset, fan, vad som helst.
Och när får jag sitta vid datorn då? Ända sen jag föddes har du skrikit, gormat och varit allmänt otrevlig, vi barn har ju inte ens fått leva för dig. Men news flash, dad, du är inte gud.
Varken min eller någon annans. Bara sluta tro att jag är tacksam när du skriker, föratt du egentligen är orolig. Jag vill inte ha din oroan, lillen. Jag vill att du lämnar mig ifred.
Jag vill inte ha någonting med dig att göra. Du har förstört för mycket, du är inte min far. Du är min skapare, och det struntar jag. Kan man inte ta hand om barn så skaffar man inga, visste du inte det?
Det vet då jag.
onsdag 20 juni 2007
Betyg
Nu har jag, efter mycket om och men, fått mina betyg.
BKF1202: G
DAA1201: G
EN1201: VG
ESV1201: G
IOS1205: G
IOS1205: G
LPL1201: G
LPL1203: G
LPL1203: G
MA1201: G
SV1201: MVG
Jag är... besviken. Ja, besviken. Jag hade hoppats på mer, ja, det hade jag verkligen. Jag säger inte att det är dåligt, jag har ju faktiskt betyg i allting, men jag hade förväntat mig... något mer. Men jag måste säga att jag då är nöjd med MVG i svenska, ja, det är ju bättre att ha det i svenska än... till exempel syslöjd. Men, som sagt, jag hade hoppats på mer.
Och så kommer ångesten krypande.
Jag vill inte tillbaka till den byggnaden med alla förväntningar. Nej, jag vill inte tillbaka!
Jag vet, jag vet. Det är bara två år kvar, men ändå. Jag trivs inte. Jag trivs inte med klassrummen, eleverna eller lärarna. Jag vill därifrån, jag vill slippa all ångest. Detta är mer än jag klarar av att stå ut med.
lördag 16 juni 2007
Ångest
Nej, jag längtar inte efter skolan.
Varför? Jo, för att skolstart innebär, för mig, en hel del ångest, och inte enbart över läxorna och allt arbete, utan även för sällskapet i den byggnaden jag lärt mig hata under mitt första år på gymnasiet. Jag trivs inte med människorna där, inte någon utav dom. Jag vill inte behöva gå där ensam, utan någon jag gillar tillräckligt för att kunna tala med, och inte enbart spendera tid med, för att få skoldagen att gå fortare. Jag behöver trevligt sällskap, med människor jag kan tala med, jag behöver en hjärna som fungerar normalt och jag behöver kläder att ha på för att kunna trivas på alla nivåer.
Jag är så trött på skolarbete. Första året på gymnasiet var visserligen ganska enkelt, men en hel del ångest lyckades ändå komma fram till ytan. När jag lyckats få ett G i matematik, så kastade någon annan ur sig något i stil med 'åh nej, BARA G! Guuuuud så dåligt, jag suuuuger...!'
Visserligen så har alla olika mål i livet, men jag fick ändå höra från vissa andra att G BARA är ett G. Men ett G är inte så bara för mig.
Hela grundskolan var ett ända långt helvete, med allt från läxorna och skolarbetet, till mobbing från både lärare och elever, samt depressioner. Jag lyckades inte få G i allt då, långt ifrån. Jag skolkade i princip ett år, och när jag väl gick så satt jag bara och stirrade i väggen. Det absolut sista jag behöver nu, är människor i min närhet som jag inte klarar av. Ändå så lyckas man inte undkomma detta.
Yeye, whatever.
Livet är ju inte enkelt, eller hur? Nej, och det är inte det som är meningen heller. Jag får helt enkelt krypa mig igenom dessa två sista år, och hoppas på det bästa. Mer kan jag helt enkelt inte göra, och om någon jävel bestämmer sig för att göra livet surt för mig, ja, då kommer jag helt enkelt att bli galen.
Det finns faktiskt en gräns för vad jag klarar av att stå ut med.
Men nu över till annat -
Denna dag har varit någorlunda bra, med undantag för det molniga vädret. Efter mycket om och men så har jag äntligen fått håret klippt, och jag är nöjd, tack för det Mia. Jag har nu börjat min fula diet, och ja, jag var faktiskt ute och gick promenaden för idag, tack så mycket.
Sen så har allas vår lilla Besa fått håret blond, med stänk av någon slags orange och brun färg. Denna kvinna kan tydligen inte misslyckats med någonting, för konstigt nog så passar hon i det.
Stygga, stygga kvinna!
Sedan så blir det en blekning till, och sen ska det bli... askbrunt var det väl? Ja, något i den stilen i alla fall. Väldigt fint.
Conny är också här, och Mia kommer tillbaka ikväll, efter en kväll på stan. Ännu en stygg kvinna, jag vill också ha alkohol!
Jaja, pika på bara, men nu är det så. Det må vara hur fjortis det vill, det kan jag överleva med. Jag är faktiskt själv medveten om att jag inte är det, så jag struntar i vad ni säger. Ni är bara människor. Besa är faktiskt en alien.
Nu ska jag lyssna klart på Clever Sleazoid, och sen blir det något annat.
Jaja, I know, one day, I'll fuck your parents.
Varför? Jo, för att skolstart innebär, för mig, en hel del ångest, och inte enbart över läxorna och allt arbete, utan även för sällskapet i den byggnaden jag lärt mig hata under mitt första år på gymnasiet. Jag trivs inte med människorna där, inte någon utav dom. Jag vill inte behöva gå där ensam, utan någon jag gillar tillräckligt för att kunna tala med, och inte enbart spendera tid med, för att få skoldagen att gå fortare. Jag behöver trevligt sällskap, med människor jag kan tala med, jag behöver en hjärna som fungerar normalt och jag behöver kläder att ha på för att kunna trivas på alla nivåer.
Jag är så trött på skolarbete. Första året på gymnasiet var visserligen ganska enkelt, men en hel del ångest lyckades ändå komma fram till ytan. När jag lyckats få ett G i matematik, så kastade någon annan ur sig något i stil med 'åh nej, BARA G! Guuuuud så dåligt, jag suuuuger...!'
Visserligen så har alla olika mål i livet, men jag fick ändå höra från vissa andra att G BARA är ett G. Men ett G är inte så bara för mig.
Hela grundskolan var ett ända långt helvete, med allt från läxorna och skolarbetet, till mobbing från både lärare och elever, samt depressioner. Jag lyckades inte få G i allt då, långt ifrån. Jag skolkade i princip ett år, och när jag väl gick så satt jag bara och stirrade i väggen. Det absolut sista jag behöver nu, är människor i min närhet som jag inte klarar av. Ändå så lyckas man inte undkomma detta.
Yeye, whatever.
Livet är ju inte enkelt, eller hur? Nej, och det är inte det som är meningen heller. Jag får helt enkelt krypa mig igenom dessa två sista år, och hoppas på det bästa. Mer kan jag helt enkelt inte göra, och om någon jävel bestämmer sig för att göra livet surt för mig, ja, då kommer jag helt enkelt att bli galen.
Det finns faktiskt en gräns för vad jag klarar av att stå ut med.
Men nu över till annat -
Denna dag har varit någorlunda bra, med undantag för det molniga vädret. Efter mycket om och men så har jag äntligen fått håret klippt, och jag är nöjd, tack för det Mia. Jag har nu börjat min fula diet, och ja, jag var faktiskt ute och gick promenaden för idag, tack så mycket.
Sen så har allas vår lilla Besa fått håret blond, med stänk av någon slags orange och brun färg. Denna kvinna kan tydligen inte misslyckats med någonting, för konstigt nog så passar hon i det.
Stygga, stygga kvinna!
Sedan så blir det en blekning till, och sen ska det bli... askbrunt var det väl? Ja, något i den stilen i alla fall. Väldigt fint.
Conny är också här, och Mia kommer tillbaka ikväll, efter en kväll på stan. Ännu en stygg kvinna, jag vill också ha alkohol!
Jaja, pika på bara, men nu är det så. Det må vara hur fjortis det vill, det kan jag överleva med. Jag är faktiskt själv medveten om att jag inte är det, så jag struntar i vad ni säger. Ni är bara människor. Besa är faktiskt en alien.
Nu ska jag lyssna klart på Clever Sleazoid, och sen blir det något annat.
Jaja, I know, one day, I'll fuck your parents.
onsdag 13 juni 2007
Fakta du inte vill veta
Namn: Joe, Togira Ikonoka (Ylva Lundgren).
Kön: Female.
Ålder: Nästan 17 år.
Födelseår: 1990.
Födelseort: Skellefteå.
Boendeort: Luleå.
Vänner: N & B. Tack för att ni existerar.
Expojk-/flickvän/pojk-/flickvänner (kronologisk ordning): Ingen.
Saker som gör dig stolt: ... Jag klev upp imorse.
Saker som gör dig pissed off: Läkare, kyrkan, tre specifika personer, att jag är utan vin och mycket mer.
Fina skivor: Passions price, tales from a tub, Depeche mode skivor.
Fina artister/band: Depeche Mode, Diva Destruction, Savage Garden mm.
Fina filmer: Girl, interrupted.
Fina böcker: Eragon, Inte som andra döttrar, En tillräckligt vacker dag för att dö mm.
Fina live-spelningar: Inte varit på en ända. Jag är patetisk.
Fina minnen: N & B minnen.
Festivaler du varit på: Ingen.
Festivaler du borde varit på: Alla som finns?
Största misstaget: Att jag är så förbannat naiv.
Hos dig överanvända ord: Oh my god, shit, vafan mm.
Bra djur: Råttor.
Bra tv-program: Ugly Betty och Friends.
Bra drycker: vitt vin, kaffe och H2O.
Bra käk: Currymacka.
Snygga kändisar: Angelina Jolie, Brittany Murphy, Juliette Lewis, Johnny Depp, Alan Rickman (I sina yngre år) mm.
Bra skådespelare: Se ovan.
Andra du beundrar: N & B, Majja och två stycken Emelie.
Statement (ej obligatorisk): Är något av det här obligatoriskt kanske?
Spelar i band: Nix.
Favoritställen i din hemstad: Fejksjön.
Citat/motto/valspråk: Jag är inte ond, det är sanningen.
Gud: existerar inte?
Återkommande i ditt liv: Depressioner.
Laster: ?
Planer: Bokskrivning, flytta hemifrån och lyckas gå ner dom där 300 kilona.
Politik: Nej.
Konstruktivt som du gör: ?
Destruktivt som du gör: Att jag inte bryr mig.
Grabbar eller brudar: Personligheten.
Pinsam fylla: Hos Jonny.
Övrigt: Det regnar, jag är uppblåst, jobb imorgon, mår illa. Och mitt hår är fint.
Minnet
Att sju timmar ska gå så långsamt.
Det är rena plågan.
Efter 2 timmar av inomhuslekar så var det dags att gå ut, till min stora fasa.
Väl ute så kopplades min hjärna bort och min kropp arbetade mekaniskt, jag var knappt medveten om vad jag gjorde. Jag minns att jag gick mot sandlådan, hjälpte sov- ungen upp på gungan, och så stod jag där och knuffade på i 20 minuter. Sanden lekte mellan mina tår och barnet i gungan höll på att somna. Sen var det dags att gå in, och min matrast började.
Väl tillbaka på dagiset så blev det två timmar legobyggande med Wilma ur Skooby dooby doo, linnet, banan killen, rosa och blondish. Trötta blev vi iaf till slut, och då var det dags att spela memory med Wilma, banan killen och Gwen Stefani snubben. Jag förlorade. Igen.
Mitt minne är inte som det var. Eller borde. Eller kanske aldrig var?
Det är rena plågan.
Efter 2 timmar av inomhuslekar så var det dags att gå ut, till min stora fasa.
Väl ute så kopplades min hjärna bort och min kropp arbetade mekaniskt, jag var knappt medveten om vad jag gjorde. Jag minns att jag gick mot sandlådan, hjälpte sov- ungen upp på gungan, och så stod jag där och knuffade på i 20 minuter. Sanden lekte mellan mina tår och barnet i gungan höll på att somna. Sen var det dags att gå in, och min matrast började.
Väl tillbaka på dagiset så blev det två timmar legobyggande med Wilma ur Skooby dooby doo, linnet, banan killen, rosa och blondish. Trötta blev vi iaf till slut, och då var det dags att spela memory med Wilma, banan killen och Gwen Stefani snubben. Jag förlorade. Igen.
Mitt minne är inte som det var. Eller borde. Eller kanske aldrig var?
tisdag 12 juni 2007
I'm too weak to care
Jag känner hur vätskan rinner ut ur mitt huvud och skapar en pöl på golvet. Alla känslor är försvunna, ingen glädje och ingen lycka finns i mitt herravälde, endast tomheten regerar i mitt inre. Jag klarar inte av ännu ett snedsteg, nej, jag gör inte det. Jag behöver känna värmen och glädjen, jag behöver känna att allt kommer bli bra. Jag skulle, just nu, göra vad som helst för att få höra att allt kommer bli bra, att mannen med sin sax kommer att försvinna och aldrig mer återvända till sitt näste med filerna som borde förbli orörda. Vad som helst.Vad som helst.
Jag behöver höra dessa ord för att klara av att andas ett tag till, jag behöver en kram och bara få släppa på alla trådarna som så hårt omringar mig. Jag behöver tystnad och lugn, jag behöver ett herravälde utan någon som stör. Jag behöver detta, men det jag får är en krossad hjärna och ett brustet förtroende.
Jag vill inte att fasaden ska falla och splittras på golv av glas.
Det är så svårt att inse att det är något som är så fel, när man så många år har levt med detta under kontroll och med förståelse.
Falling we're falling with closed eyes
Losing now losing our old disguise
Ensam.Losing now losing our old disguise
Ensamheten ekar i mitt huvud. Dagarna i enda är jag omringad av atmosfären som ekar av tystnad, total och likgiltig ensamhet. Jag ser omkring mig hur korn av damm dansar framför mina ögon och påminner mig om det liv som borde levas, men som jag varken kan nå eller finna i högen av nålar.
Jag talar med tystnaden och den förstår min oro, men ändå så står jag framför ett hål utan början och utan slut. Tystnaden av skrik värkar aldrig få ett slut.
Jag står gapande men inga ljud passerar mina läppar, inga ljud av tystnad som jag så väl borde höra men ändå inte kan förstå. Jag vet inte vad jag ska göra när jag inte längre kan höra det ohörbara.
Maria.
Åh, så jag ångrar alla hårda ord jag kastat i ansiktet på dig alla dessa år. För bara 3 år sen så ville jag inte känna dig, ty det gjorde för ont, men nu skulle jag göra vad som helst för att ha dig här. Jag saknar dig.
Jag menar verkligen saknar dig. Jag undrar om du är medveten om hur mycket du och din man betyder för mig, och även om du var det, vad skulle det göra för skillnad?
Jag är för frånvarande för att själv förstå. Jag faller Mia, snälla Mia, det gör så ont i mitt huvud. Snälla, jag ber dig, ta bort honom från mitt huvud. Gör mig hel, snälla, jag ber dig. Det gör så ont att leva, det gör så ont att andas. Jag vet att det är mycket att be om, men jag är inte i något läge för att elta, jag behöver dig här nu.
Snälla, kom hit och åk aldrig. Åk aldrig ifrån mig igen, jag klarar inte av att förlora den självkontrollen jag har.
( Jag är väl medveten om att bilden, för er, kan verka oseriös och onödig, men för mig är det ett bevis på att även jag är en människa, att även jag kan falla. Det vet jag, och det är mer än ni vet, ni som verkar tycka att jag omöjligt kan känna någon smärta. Jag repeterar, jag är ingen superwomen. )
Do you know we reached somehow the end of every story
Welcome to the final show it´s here in all it's glory
måndag 11 juni 2007
Världen står stilla
Jag vet inte vad det är, men på något sett så har MmF lyckats dra ut alla känslor ur mig, likt en dammsugare som suger upp damm. Jag känner mig tom, orkeslös och framförallt enorm.Ja, enorm.
Jag är trött, så förfärligt trött. Min ork och energi är uppslukad av något osynligt väsen, och det känns som om jag kommer falla in i koma vilken minut som helst. Det värsta med alla mina snedsteg är att behöva möta nära och (inte så) bekanta. Det känns meningslöst att prata med människor jag inte gillar speciellt, och att prata med dom jag hatar, hur kan någon förvänta sig att jag ska orka det? Nej, det är praktiskt taget omöjligt, och det är mer än en gång jag har tappat självkontrollen och sagt saker jag egentligen inte vill säga, för då är man ju ELAK.
Men seriöst, sen när blev sanningen ond? Kanske den är ond, men då är det ju KNAPPAST mitt fel, eller hur?
Nej, precis. Det är mer än en gång jag sagt till personer jag inte gillar att dom ska lämna mig ifred, men dom bara fortsätter att störa. Till slut blir jag ju sur, och tappar den lilla självkontroll jag har. Men allvarligt talat, om dom inte lyssnar första gången, och heller inte andra, då är dom värda att få sanningen skjuten i ansiktet.
För vissa människor är mer än man orkar och klarar av.
Dagen har varit ganska slö, men ändå krävande. Efter pinnplockning, ritande och allmänt sittande så gick jag på lunch. Till min stora förskräckelse så var det mögel i min vattenflaska, burklunchen var vidrig och ena äpplet var äckligt. Som tur var så hade jag med mig två äpplen, för jag misstänkte att burkskiten skulle vara äcklig, men jag kan inte förneka att det var ett klart nedslag.
Vädret är en blandning mellan moln och stor besvikelse, så det värkar inte som om jag och Besa får vår dagliga dos av skitsnack. Våra promenader/åkturer brukar alltid skrubba bort ångest och besvikelse man samlat på sig under dagen, och jag vill inte behöva gå omkring med det ännu en dag. Nej, jag behöver vårt skitsnack.
Vädret ska inte hindra mig, jag vägrar låta det ställa sig mellan mig och victory.
Victory is mine
Gwen Stefani pojken
Sommarjobb.
Idag är då första dagen på sommarjobbet, och mig kan ni finna på Norrgårdens förskola.
Det är jag och två andra ungdomar som jobbar där nu, och en känner jag igen från BF klassen, vet dock inte vilken. Jag har visserligen ingen kontakt med dom, men det kan ju ändå vara intressant att nämna.
Japp, så är det gott folk. Ylva har gått och blivit dagisfröken ännu en gång, det är en sensation.
Efter ett par minuters idel tystnad så fick jag frågan vad jag hette, av en pojke vars blonda hår kan mäta sig med Gwen Stefanis (Alltså väldigt blont). Sen dess så har det flutit på ganska bra, jag hann till och med ett memoryspel (Jag förlorade mot en 4 åring, kanske dags att kolla upp minnet?) med två flickor och Gwen Stefani pojken, och även om mitt minne är lika kort som en guldfisk så var det ändå kul.
Nej, nu är det 10 minuter tills jag börjar, så det börjar bli dags att dra sig mot toan, och sedan till småttingarna.
Idag är då första dagen på sommarjobbet, och mig kan ni finna på Norrgårdens förskola.
Det är jag och två andra ungdomar som jobbar där nu, och en känner jag igen från BF klassen, vet dock inte vilken. Jag har visserligen ingen kontakt med dom, men det kan ju ändå vara intressant att nämna.
Japp, så är det gott folk. Ylva har gått och blivit dagisfröken ännu en gång, det är en sensation.
Efter ett par minuters idel tystnad så fick jag frågan vad jag hette, av en pojke vars blonda hår kan mäta sig med Gwen Stefanis (Alltså väldigt blont). Sen dess så har det flutit på ganska bra, jag hann till och med ett memoryspel (Jag förlorade mot en 4 åring, kanske dags att kolla upp minnet?) med två flickor och Gwen Stefani pojken, och även om mitt minne är lika kort som en guldfisk så var det ändå kul.
Nej, nu är det 10 minuter tills jag börjar, så det börjar bli dags att dra sig mot toan, och sedan till småttingarna.
söndag 10 juni 2007
Korkade kvinnor
När jag ser mig omkring i världen så finner mina ögon endast fel och brister.
För en gångs skull i mitt liv så skulle det vara trevligt att se det fina med världen och alla dess människor, även om det bara skulle vara för en dag.
Människor slutar aldrig förvåna mig.
Jag hatar kvinnor som söker män, så besatta att dom verkligen tror att dom är ofullständiga utan en man vid sin sida. Så söndermanipulerade att dom faktiskt tror att dom verkligen är horor, slynor och allt annat män säger till dom. Jag slutar aldrig förvånas.
Det är både sorgligt och otroligt irriterande när kvinnor, även såna jag själv känner, säger att dom förkäner att behandlas som skit av männen. Dom säker att dom inte är värd bättre, att dom förkänar alla slag och ord.
Och då säger jag:
Om ni nu förkänar allt detta, varför fortsätter ni då elta om det? Ni säger att ni förkänar det, att det är ert eget fel, men hur kan ni säga något sådant korkat? Ni är väl människor, precis som alla andra?
Jag tänker då inte stå och försvara dessa kvinnor, när dom inte ens har stake att försvara sig själva, mot ord som dom borde förstå är så fel.
För en gångs skull i mitt liv så skulle det vara trevligt att se det fina med världen och alla dess människor, även om det bara skulle vara för en dag.
Människor slutar aldrig förvåna mig.
Jag hatar kvinnor som söker män, så besatta att dom verkligen tror att dom är ofullständiga utan en man vid sin sida. Så söndermanipulerade att dom faktiskt tror att dom verkligen är horor, slynor och allt annat män säger till dom. Jag slutar aldrig förvånas.
Det är både sorgligt och otroligt irriterande när kvinnor, även såna jag själv känner, säger att dom förkäner att behandlas som skit av männen. Dom säker att dom inte är värd bättre, att dom förkänar alla slag och ord.
Och då säger jag:
Om ni nu förkänar allt detta, varför fortsätter ni då elta om det? Ni säger att ni förkänar det, att det är ert eget fel, men hur kan ni säga något sådant korkat? Ni är väl människor, precis som alla andra?
Jag tänker då inte stå och försvara dessa kvinnor, när dom inte ens har stake att försvara sig själva, mot ord som dom borde förstå är så fel.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)