Irritation

Bhah, sitter i skolan.

Det blir inte mycket gjort idag, det förstod jag redan halv sju på morgonen, och inte blir det bättre när jag har rätt.
Det är som att alla världens klockor är konspirerade emot mig i en enda stor.... KONSPIRATION! Fan, jag blir galen.
Sedan blir det inte heller bättre när jag kommer hem, det väntar ett antal arga böcker på mig som bara väntar på att bli lästa.
Men jag ska vara riktigt duktig och läsa skiten tidigt, så att jag sedan kan belöna mig själv med en promenad med Besa, och möjligtvis CheapNuts. Eller, promenad och promenad, det blir väl så att så åker till något ställe och sitter där och prata.
Det brukar bli så.

Men en futtig halvtimme kvar till lektionen så känner jag att det är dags för förändring.
Dagarna flyter samman till en sådan där äcklig massa, och det finns inte mycket som skiljer den ena från den andra.
Irriterad biAtch där, en annan där. Antika Grekland här och romarriket där.
Jag vill göra något annorlunda, något... men wild, jag vet inte.

Att vissa människor inte förstå hur OTROLIGT irriterande dom är, det är för mig en gåta. Och det roliga med det hela är att det inte bara är jag, utan även en massa andra människor som känner samma irritation, men personen är så korkad att hon tror att hon är älskad av alla.
Irritation AB, skulle jag vilja säga.
Nej, men allvarligt, jag blir less. Och inte så där fy-det-kliar-i-hårbotten less, utan om-hon-inte-håller-käften-snart-så-tar-jag-livet-av-henne less. Om det inte sker förändring snart så måste jag tyvärr skjuta skallen av henne.