Förlovning

Oh jisses, jag känner mig nu som en 2000 år gammal tant, med körsbär i håret och en toaborste i röven!

Och så vaknade jag, en lugn fredagmorgon (igår, med andra ord) med inga bekymmer i världen, förutom möjligtvis två skolarbeten som ska göras.
Lugn, lugnt, helt stilla.
OCH DÄR KOM DEN!
Herregud, Mia och Ricard är förlovade! Jag fick en sådan där känsla, en slags synsk-känsla, och jag visste, undermedvetet, att det var deras dag idag.
(Herregud, varför köper jag lotter så sällan?!)
Anyway, det visade sig att det var sant, och jag fick ett svårt ångestanfall och började automatiskt tänka på EN MILJON grejer som jag måste hjälpa Mia med, när det börjar nalkas för bröllop (vilket är ganska långt bort, men ändå).
Missförstå mig rätt, jag älskar min syster, men hennes smak är som baken; färgfull och full med skit.

Oh my Gåd alltså, Ricard ska gifta in sig i vår familj! VÅR! Herregud, jag visste att pojkspolingen var svårt skadad, men att han var dum, det visste jag inte (att någon överhuvudtager spenderar tid med vår familj, frivilligt, är konstigt).

Nej men allvarligt, jag är glad å deras vägar.

(dumma, dumma, *mutter mutter*, fula, *mutter*...)