Hos läkaren idag... och... ja.
Jag måste få säga det till någon, eller hur?
Måste jag inte det? Har jag inte tillstånd att skämta om det, även om det är allvarligt? Får jag inte det?
Jag måste ju få prata med någon, jag måste ju få säga att... att det kan vara något. Läkaren sa att det inte var trovärdigt att jag hade en tumör, men han sa det med en orolig röst.
Och jag måste väl få säga det till någon?
Jag måste få skämta, måste få säga...
För även om det är en väldigt liten chans att det är det, så är jag ändå rädd. Jag är så rädd att jag skakar.
Jag måste få skämta.
Annars kommer jag kollapsa.
För... Jag vill leva.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
var inte rädd för saker som kan vara, eller kan inträffa.
för då kan du inte leva livet till fullo.
det är som att gå omkring och oroa sig för att bli överkörd någon dag.
Min lilla sockerärta! Du vet vad jag tror och säger, men jag gör vad som helst bara det känns bättre för dig, det vet du! Tillochmed att döpa den till Dick(not - head) så gör jag det!
Du är allt för mig och att överleva utan sin lillasyster och bästa vän är inte möjligt!
då kanske det dansar änglar där *mohahahahhaahhaha*
jag är normal =) eller hur =)
Skicka en kommentar