Ångest

Nej, jag längtar inte efter skolan.
Varför? Jo, för att skolstart innebär, för mig, en hel del ångest, och inte enbart över läxorna och allt arbete, utan även för sällskapet i den byggnaden jag lärt mig hata under mitt första år på gymnasiet. Jag trivs inte med människorna där, inte någon utav dom. Jag vill inte behöva gå där ensam, utan någon jag gillar tillräckligt för att kunna tala med, och inte enbart spendera tid med, för att få skoldagen att gå fortare. Jag behöver trevligt sällskap, med människor jag kan tala med, jag behöver en hjärna som fungerar normalt och jag behöver kläder att ha på för att kunna trivas på alla nivåer.
Jag är så trött på skolarbete. Första året på gymnasiet var visserligen ganska enkelt, men en hel del ångest lyckades ändå komma fram till ytan. När jag lyckats få ett G i matematik, så kastade någon annan ur sig något i stil med 'åh nej, BARA G! Guuuuud så dåligt, jag suuuuger...!'
Visserligen så har alla olika mål i livet, men jag fick ändå höra från vissa andra att G BARA är ett G. Men ett G är inte så bara för mig.
Hela grundskolan var ett ända långt helvete, med allt från läxorna och skolarbetet, till mobbing från både lärare och elever, samt depressioner. Jag lyckades inte få G i allt då, långt ifrån. Jag skolkade i princip ett år, och när jag väl gick så satt jag bara och stirrade i väggen. Det absolut sista jag behöver nu, är människor i min närhet som jag inte klarar av. Ändå så lyckas man inte undkomma detta.
Yeye, whatever.

Livet är ju inte enkelt, eller hur? Nej, och det är inte det som är meningen heller. Jag får helt enkelt krypa mig igenom dessa två sista år, och hoppas på det bästa. Mer kan jag helt enkelt inte göra, och om någon jävel bestämmer sig för att göra livet surt för mig, ja, då kommer jag helt enkelt att bli galen.
Det finns faktiskt en gräns för vad jag klarar av att stå ut med.

Men nu över till annat -
Denna dag har varit någorlunda bra, med undantag för det molniga vädret. Efter mycket om och men så har jag äntligen fått håret klippt, och jag är nöjd, tack för det Mia. Jag har nu börjat min fula diet, och ja, jag var faktiskt ute och gick promenaden för idag, tack så mycket.
Sen så har allas vår lilla Besa fått håret blond, med stänk av någon slags orange och brun färg. Denna kvinna kan tydligen inte misslyckats med någonting, för konstigt nog så passar hon i det.
Stygga, stygga kvinna!
Sedan så blir det en blekning till, och sen ska det bli... askbrunt var det väl? Ja, något i den stilen i alla fall. Väldigt fint.
Conny är också här, och Mia kommer tillbaka ikväll, efter en kväll på stan. Ännu en stygg kvinna, jag vill också ha alkohol!
Jaja, pika på bara, men nu är det så. Det må vara hur fjortis det vill, det kan jag överleva med. Jag är faktiskt själv medveten om att jag inte är det, så jag struntar i vad ni säger. Ni är bara människor. Besa är faktiskt en alien.

Nu ska jag lyssna klart på Clever Sleazoid, och sen blir det något annat.
Jaja, I know, one day, I'll fuck your parents.