I'm too weak to care

Jag känner hur vätskan rinner ut ur mitt huvud och skapar en pöl på golvet. Alla känslor är försvunna, ingen glädje och ingen lycka finns i mitt herravälde, endast tomheten regerar i mitt inre. Jag klarar inte av ännu ett snedsteg, nej, jag gör inte det. Jag behöver känna värmen och glädjen, jag behöver känna att allt kommer bli bra. Jag skulle, just nu, göra vad som helst för att få höra att allt kommer bli bra, att mannen med sin sax kommer att försvinna och aldrig mer återvända till sitt näste med filerna som borde förbli orörda. Vad som helst.
Vad som helst.

Jag behöver höra dessa ord för att klara av att andas ett tag till, jag behöver en kram och bara få släppa på alla trådarna som så hårt omringar mig. Jag behöver tystnad och lugn, jag behöver ett herravälde utan någon som stör. Jag behöver detta, men det jag får är en krossad hjärna och ett brustet förtroende.
Jag vill inte att fasaden ska falla och splittras på golv av glas.
Det är så svårt att inse att det är något som är så fel, när man så många år har levt med detta under kontroll och med förståelse.

Falling we're falling with closed eyes
Losing now losing our old disguise

Ensam.
Ensamheten ekar i mitt huvud. Dagarna i enda är jag omringad av atmosfären som ekar av tystnad, total och likgiltig ensamhet. Jag ser omkring mig hur korn av damm dansar framför mina ögon och påminner mig om det liv som borde levas, men som jag varken kan nå eller finna i högen av nålar.
Jag talar med tystnaden och den förstår min oro, men ändå så står jag framför ett hål utan början och utan slut. Tystnaden av skrik värkar aldrig få ett slut.
Jag står gapande men inga ljud passerar mina läppar, inga ljud av tystnad som jag så väl borde höra men ändå inte kan förstå. Jag vet inte vad jag ska göra när jag inte längre kan höra det ohörbara.

Maria.
Åh, så jag ångrar alla hårda ord jag kastat i ansiktet på dig alla dessa år. För bara 3 år sen så ville jag inte känna dig, ty det gjorde för ont, men nu skulle jag göra vad som helst för att ha dig här. Jag saknar dig.
Jag menar verkligen saknar dig. Jag undrar om du är medveten om hur mycket du och din man betyder för mig, och även om du var det, vad skulle det göra för skillnad?
Jag är för frånvarande för att själv förstå. Jag faller Mia, snälla Mia, det gör så ont i mitt huvud. Snälla, jag ber dig, ta bort honom från mitt huvud. Gör mig hel, snälla, jag ber dig. Det gör så ont att leva, det gör så ont att andas. Jag vet att det är mycket att be om, men jag är inte i något läge för att elta, jag behöver dig här nu.

Snälla, kom hit och åk aldrig. Åk aldrig ifrån mig igen, jag klarar inte av att förlora den självkontrollen jag har.

( Jag är väl medveten om att bilden, för er, kan verka oseriös och onödig, men för mig är det ett bevis på att även jag är en människa, att även jag kan falla. Det vet jag, och det är mer än ni vet, ni som verkar tycka att jag omöjligt kan känna någon smärta. Jag repeterar, jag är ingen superwomen. )

Do you know we reached somehow the end of every story

Welcome to the final show it´s here in all it's glory