Världen är ur led.
Världen sägs vara så som man formar den, men jag kan inte säga att jag har sett några drakar på senaste tiden. Inte ens en liten älva, när jag varit ute på skogspromenad, och är det verkligen SÅ mycket att be om?
Nej, det tycker då inte jag i alla fall.
Världen är ur led, den är sönder, förstörd, ja, minuter ifrån total destruction. Vars man än vänder huvudet så ser man ungar springa omkring med plastvapen, gamla som sparkar katter, slipsnissar med mobiler och tonåringar med byxorna under arslet. När jag var liten trodde jag att världen var en vacker plats, för det sa mamma att den var, men nu när jag är äldre så har jag insett hur förskräckligt meningslös den är.
Hur hårt och länge jag än kniper ihop ögonen och fantiserar om drakarna vid hav stora som hela min värld, så händer ingenting. Jag kommer inte till Neverland, jag slipper inte denna förstörda värld med dess sexism och arrogans.
Jag står kvar på samma ställe, med ännu en huvudvärk och en förlorad dröm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar