SLUT

Jag... är... FRI!
Äntligen har jag slutat.

Vem var det som sa att dagisbarn INTE är smarta?

Två flickor leker med bilar och pratar högt.
Sköldpaddan : TUT TUUT, den här bilen far med sant och jord och fiskar!
Jag: Varför fiskar?
Sköldpaddan : Men vi måste ju rensa natuuuren!

New shiz

Nytt -

Jag har köpt kläder, Besa har skaffat lugg (Du är så perfekt, din slyna) och färgat tillbaka till svart, jag ska till mamma när jag slutat jobba, pappa har städat huset, jag ska mörda Janna för hon gillar inte min framtida hund, jag färgade håret idag och jag har köpt smink. Och just ja, Maria är så jävla vacker, den lilla fähunden.

Onödig skit

Vad vill du bli när du blir stor - Författare

Hur vill du dö - Med N & B

Vem av dina vänner är mest lik dig - Ingen. Vi är alla olika individer

Vem är mest högljudd - ... Det skulle väl vara någon rappare i USA

vem får dig mest att skratta - Ingen aning

Vem har du känt längst - Janna, är det just nu. Andra människor har lämnat mig.

Vem är blygast - Men INTE FAN VET JAG!

När grät du mest - Natten som jag inte minns

Bästa känslan - ... att vara nöjd med sig själv

Värsta känslan - Svek.

Vart vill du bo i framtiden - Brasilien.

Om du fick ändra vad du ville på dig själv, vad skulle det vara - Mina ben och armar.

Hur länge tror du att du kommer leva - Inte länge

Har du någonsin varit kär - Nej.

Blivit dissad - Ja. Människor gillar inte mig.

Rymt hemifrån - Nej, inte på riktigt.

Föreställt dig ditt ragg naken - HAH!

Skolkat - I princip hela åttan, stora delar av nian och en hel del i 1:an.

Tänk på självmord - Ja.

Sovit utomhus - Ja.

Gråtit i skolan - Ja.

Spytt i skolan - Ja.

Gjort något dumt som du skrattar åt idag - Ja. MYCKET.

Sett en död människa - Menar ni kroppen eller själen? Själen, ja.

Druckit alkohol - Ja. Och jag gillar det.

Ätit sushi - Men FYFAN heller.

Varit på scen - Nej.

Snattat - Nej.

Retats - Ja. Besa är mitt offer.

Blivit nerslagen - Ja. Men denna gång så är jag Besas offer.

Du Svär - Ja, ungefär varje minut.

Sjunger bra - Nej, det kan jag inte påstå.

Duschar dagligen - Ja.

Vill gå på högskola/universitet - Nej. Vad skulle det spela för roll?

Vill gifta dig - NEJ!

Tror på dig själv - Ja.

Tycker att du är attraktiv - Nej.

Kommer överens med dina föräldrar - Inte en utav dom.

Gillar åska - JAAAA!

Äger en ipod - Nej.

Ber - NEEEEEEEEEEEEJ!

Går till kyrkan - NEJ!

Sover med gosedjur - Nej.

För dagbok - Blogg

Dansar i regn - YEY!

Sjunger i duschen - Ja.

Vem var den senaste personen du nuddade - Hunden.

Du pratade i telefon med - Maria.

Du smsade med - Ingen aning.

Du kramade - Hunden.

Du skällde på - Hunden. Han skällde tillbaks.

Du sportade med - Mamma? Babysim, du vet.

Senaste du Skrattade - Igår.

Grät - Förrgår.

Filmen du såg - Vet ej.

Tuggade tuggummi - Igår.

Drog ett skämt - Nån vecka sen.

Sjöng en sång - Nyss.

Vad ser man utanför ditt fönster - Vår gård.

Lyssnar du på musik nu - Ja.

Vad har du på dig - Pyjamas.

Vad är det på din musmatta - Har ingen.

TROR DU PÅ

Liv på andra planeter - Ja, absolut.

Mirakel - Mirakel? Mikael? Persprant?

Magi - JA!

Kärlek vid första ögonkastet - Ja.

Gud - Nej.

Satan - Nej.

Spöken - Ja.

Tomten - Nej.

Vilket land skulle du vilja besöka - Brasilien.

Hur många plattor äger du - Ett par.

Hur många kuddar sover du med - Vet ej. Många.

Dricker du mjölk - Ja.

Person du hatar mest - Onämbar.

Tror du gud är en tjej - Nej, eftersom han inte finns.

Vad borde man uppfinna - Piller som gör politiker smarta.

Är du ett hälsofreak - Nej. Jag vill leva.

Om du fick åka till en annan planet, vad skulle du göra - Bli glad?

Vilket är det värsta vädret - Evig sol.

Lekte du med barbie som liten - Ja.

Lycka, glädje, sorg, ilska?

Jag är tom. Jag vet inte vad det är mening att jag ska känna, förutom denna känsla. Tom. Jag är slutpumpad, det finns ingenting kvar att hämta. Jag är ensam kvar, resten, det som blivit över. Jag sitter ensam kvar, medan alla andra har någon att tala till, jag är ensam kvar i tomrummet mellan världarna. Det finns ingenting kvar att hämta, ingen styrka och inte förbättring, det finns endast detta tomrum.
Så förfärligt tom.
Vad är det meningen att jag ska känna? Jag minns inte. Jag minns inte vad det är meningen att man ska känna, lycka, glädje, ilska, eller till och med sorg? Jag orkar inte försöka minnas. Det ända som existerar är denna känsla av äckel, en känsla som aldrig någonsin lämnar mig, den är nu en del av mig.

Jag minns inte känslan av att ha någon nära, någon att tala till, någon som förstår mitt språk. Jag har ingen kvar att berätta det osynliga för, det finns ingen kvar att luta huvudet mot. Jag är ensam nu.
Nu tar det stopp. Nu finns ingenting mer. Nu har han lyckats dra ut den sista självrespekt jag hade kvar, nu är jag så tom som den dagen jag föddes. Han har lyckats att krossa mig. Den mannen jag borde kalla far har lyckats få min värld att rasa.
Jag har försökt förgäves att försöka bygga upp min värld runt omkring honom, men han har nu lyckats klampa rakt igenom barriären till min fristad. Jag är nu instängd i mitt egna likgiltiga skal som jag försökt slänga bort så många gånger, jag är nu fångad i min egna rädsla.

Jag vill inte mer. Jag vill inte återvända till landet med alla varför, jag vill inte återse byggnaden med all ångest. Jag faller. Och jag tror inte jag orkar ställa mig upp.
Jag vill inte tillbaka, nej, nej, nej, jag vill inte ännu en gång överbemannas med all ångest. Jag vill inte mer. Jag vill slippa känna alla känslor som borde glömmas och gömmas undan.
Jag vill inte, snälla jag vill inte falla and make a fool of myself. Jag vill inte göra bort mig framför deras ögon. Deras likgiltiga ögon, med all onska.

What I need right now, is a place where the earth doesn't moove

Hat, ångest och självbedrägeri

Ja, gott folk, jag lyckades med att få ett sommarjobb denna sommar!
Ett bra ett, första perioden på ett dagis, ett dagis väldigt nära mig dessutom. Och vad händer, tror ni? Jo, jag har nu lyckats få ögoninfektion, smittad av en unge!
Den där satans ungen hade haft ögoninfektion för inte så länge sedan, och har det tydligen fortfarande, och ändå så låter som honom vara på dagis! Sånt där gör mig tokig, för nu kommer jag inte kunna gå. Alla kläder jag hade tänk köpa, den drömmen är nu helt bortblåst.
Helvete.

Jag blir galen. Alla planer jag lagt upp i mitt liv rasar alltid efter bara någon dag, det fungerar inte för mig att vara duktigt och förnuftig. Min diet är nu förstörd, jag kan inte äta grönsaker när jag har så här mycket slem i halsen. Fan.
Fan fan fan!

Nej, nu blir jag så där depressiv igen.
Så enormt nere i sanden, ja, kalla mig fru struts om ni vill.
Jag blir tokig, jag måste bli frisk. Och vad jag tänker göra, är att ta ett varmt bad, bädda sängen och städa rummet. Då kommer jag i alla fall att trivas i mitt rum när min plan om total world domination faller isär. Herregud. Jag är så oseriös.
Men vad ska jag säga? Jag är besviken. Jag behöver kläder, och därför behöver jag pengar. Men inte kommer det att fungera, man får ingenting för 2000 kr. Fan, inte ett jävla skit.

'Jag måste få sova.'
Så säger han när jag sitter vid datorn, och han ska sova sin vanliga timme föra jobbet. Jaha, och vad bryr jag mig? Jag får inte leva för dig, jag är en tom ruta i dina ögon. Jag skulle göra vad som helst för att få lämna det här huset, fan, vad som helst.
Och när får jag sitta vid datorn då? Ända sen jag föddes har du skrikit, gormat och varit allmänt otrevlig, vi barn har ju inte ens fått leva för dig. Men news flash, dad, du är inte gud.
Varken min eller någon annans. Bara sluta tro att jag är tacksam när du skriker, föratt du egentligen är orolig. Jag vill inte ha din oroan, lillen. Jag vill att du lämnar mig ifred.
Jag vill inte ha någonting med dig att göra. Du har förstört för mycket, du är inte min far. Du är min skapare, och det struntar jag. Kan man inte ta hand om barn så skaffar man inga, visste du inte det?

Det vet då jag.

Betyg

Nu har jag, efter mycket om och men, fått mina betyg.

BKF1202: G

DAA1201: G

EN1201: VG

ESV1201: G

IOS1205: G

IOS1205: G

LPL1201: G
LPL1203: G

MA1201: G

SV1201: MVG

Jag är... besviken. Ja, besviken. Jag hade hoppats på mer, ja, det hade jag verkligen. Jag säger inte att det är dåligt, jag har ju faktiskt betyg i allting, men jag hade förväntat mig... något mer. Men jag måste säga att jag då är nöjd med MVG i svenska, ja, det är ju bättre att ha det i svenska än... till exempel syslöjd. Men, som sagt, jag hade hoppats på mer.

Och så kommer ångesten krypande.

Jag vill inte tillbaka till den byggnaden med alla förväntningar. Nej, jag vill inte tillbaka!

Jag vet, jag vet. Det är bara två år kvar, men ändå. Jag trivs inte. Jag trivs inte med klassrummen, eleverna eller lärarna. Jag vill därifrån, jag vill slippa all ångest. Detta är mer än jag klarar av att stå ut med.

Ångest

Nej, jag längtar inte efter skolan.
Varför? Jo, för att skolstart innebär, för mig, en hel del ångest, och inte enbart över läxorna och allt arbete, utan även för sällskapet i den byggnaden jag lärt mig hata under mitt första år på gymnasiet. Jag trivs inte med människorna där, inte någon utav dom. Jag vill inte behöva gå där ensam, utan någon jag gillar tillräckligt för att kunna tala med, och inte enbart spendera tid med, för att få skoldagen att gå fortare. Jag behöver trevligt sällskap, med människor jag kan tala med, jag behöver en hjärna som fungerar normalt och jag behöver kläder att ha på för att kunna trivas på alla nivåer.
Jag är så trött på skolarbete. Första året på gymnasiet var visserligen ganska enkelt, men en hel del ångest lyckades ändå komma fram till ytan. När jag lyckats få ett G i matematik, så kastade någon annan ur sig något i stil med 'åh nej, BARA G! Guuuuud så dåligt, jag suuuuger...!'
Visserligen så har alla olika mål i livet, men jag fick ändå höra från vissa andra att G BARA är ett G. Men ett G är inte så bara för mig.
Hela grundskolan var ett ända långt helvete, med allt från läxorna och skolarbetet, till mobbing från både lärare och elever, samt depressioner. Jag lyckades inte få G i allt då, långt ifrån. Jag skolkade i princip ett år, och när jag väl gick så satt jag bara och stirrade i väggen. Det absolut sista jag behöver nu, är människor i min närhet som jag inte klarar av. Ändå så lyckas man inte undkomma detta.
Yeye, whatever.

Livet är ju inte enkelt, eller hur? Nej, och det är inte det som är meningen heller. Jag får helt enkelt krypa mig igenom dessa två sista år, och hoppas på det bästa. Mer kan jag helt enkelt inte göra, och om någon jävel bestämmer sig för att göra livet surt för mig, ja, då kommer jag helt enkelt att bli galen.
Det finns faktiskt en gräns för vad jag klarar av att stå ut med.

Men nu över till annat -
Denna dag har varit någorlunda bra, med undantag för det molniga vädret. Efter mycket om och men så har jag äntligen fått håret klippt, och jag är nöjd, tack för det Mia. Jag har nu börjat min fula diet, och ja, jag var faktiskt ute och gick promenaden för idag, tack så mycket.
Sen så har allas vår lilla Besa fått håret blond, med stänk av någon slags orange och brun färg. Denna kvinna kan tydligen inte misslyckats med någonting, för konstigt nog så passar hon i det.
Stygga, stygga kvinna!
Sedan så blir det en blekning till, och sen ska det bli... askbrunt var det väl? Ja, något i den stilen i alla fall. Väldigt fint.
Conny är också här, och Mia kommer tillbaka ikväll, efter en kväll på stan. Ännu en stygg kvinna, jag vill också ha alkohol!
Jaja, pika på bara, men nu är det så. Det må vara hur fjortis det vill, det kan jag överleva med. Jag är faktiskt själv medveten om att jag inte är det, så jag struntar i vad ni säger. Ni är bara människor. Besa är faktiskt en alien.

Nu ska jag lyssna klart på Clever Sleazoid, och sen blir det något annat.
Jaja, I know, one day, I'll fuck your parents.

Fakta du inte vill veta

Namn: Joe, Togira Ikonoka (Ylva Lundgren).

Kön: Female.

Ålder: Nästan 17 år.

Födelseår: 1990.

Födelseort: Skellefteå.

Boendeort: Luleå.

Vänner: N & B. Tack för att ni existerar.

Expojk-/flickvän/pojk-/flickvänner (kronologisk ordning): Ingen.

Saker som gör dig stolt: ... Jag klev upp imorse.

Saker som gör dig pissed off: Läkare, kyrkan, tre specifika personer, att jag är utan vin och mycket mer.

Fina skivor: Passions price, tales from a tub, Depeche mode skivor.

Fina artister/band: Depeche Mode, Diva Destruction, Savage Garden mm.

Fina filmer: Girl, interrupted.

Fina böcker: Eragon, Inte som andra döttrar, En tillräckligt vacker dag för att dö mm.

Fina live-spelningar: Inte varit på en ända. Jag är patetisk.

Fina minnen: N & B minnen.

Festivaler du varit på: Ingen.

Festivaler du borde varit på: Alla som finns?

Största misstaget: Att jag är så förbannat naiv.

Hos dig överanvända ord: Oh my god, shit, vafan mm.

Bra djur: Råttor.

Bra tv-program: Ugly Betty och Friends.

Bra drycker: vitt vin, kaffe och H2O.

Bra käk: Currymacka.

Snygga kändisar: Angelina Jolie, Brittany Murphy, Juliette Lewis, Johnny Depp, Alan Rickman (I sina yngre år) mm.

Bra skådespelare: Se ovan.

Andra du beundrar: N & B, Majja och två stycken Emelie.

Statement (ej obligatorisk): Är något av det här obligatoriskt kanske?

Spelar i band: Nix.

Favoritställen i din hemstad: Fejksjön.

Citat/motto/valspråk: Jag är inte ond, det är sanningen.

Gud: existerar inte?

Återkommande i ditt liv: Depressioner.

Laster: ?

Planer: Bokskrivning, flytta hemifrån och lyckas gå ner dom där 300 kilona.

Politik: Nej.

Konstruktivt som du gör: ?

Destruktivt som du gör: Att jag inte bryr mig.

Grabbar eller brudar: Personligheten.

Pinsam fylla: Hos Jonny.

Övrigt: Det regnar, jag är uppblåst, jobb imorgon, mår illa. Och mitt hår är fint.

Minnet

Att sju timmar ska gå så långsamt.
Det är rena plågan.

Efter 2 timmar av inomhuslekar så var det dags att gå ut, till min stora fasa.
Väl ute så kopplades min hjärna bort och min kropp arbetade mekaniskt, jag var knappt medveten om vad jag gjorde. Jag minns att jag gick mot sandlådan, hjälpte sov- ungen upp på gungan, och så stod jag där och knuffade på i 20 minuter. Sanden lekte mellan mina tår och barnet i gungan höll på att somna. Sen var det dags att gå in, och min matrast började.
Väl tillbaka på dagiset så blev det två timmar legobyggande med Wilma ur Skooby dooby doo, linnet, banan killen, rosa och blondish. Trötta blev vi iaf till slut, och då var det dags att spela memory med Wilma, banan killen och Gwen Stefani snubben. Jag förlorade. Igen.
Mitt minne är inte som det var. Eller borde. Eller kanske aldrig var?

I'm too weak to care

Jag känner hur vätskan rinner ut ur mitt huvud och skapar en pöl på golvet. Alla känslor är försvunna, ingen glädje och ingen lycka finns i mitt herravälde, endast tomheten regerar i mitt inre. Jag klarar inte av ännu ett snedsteg, nej, jag gör inte det. Jag behöver känna värmen och glädjen, jag behöver känna att allt kommer bli bra. Jag skulle, just nu, göra vad som helst för att få höra att allt kommer bli bra, att mannen med sin sax kommer att försvinna och aldrig mer återvända till sitt näste med filerna som borde förbli orörda. Vad som helst.
Vad som helst.

Jag behöver höra dessa ord för att klara av att andas ett tag till, jag behöver en kram och bara få släppa på alla trådarna som så hårt omringar mig. Jag behöver tystnad och lugn, jag behöver ett herravälde utan någon som stör. Jag behöver detta, men det jag får är en krossad hjärna och ett brustet förtroende.
Jag vill inte att fasaden ska falla och splittras på golv av glas.
Det är så svårt att inse att det är något som är så fel, när man så många år har levt med detta under kontroll och med förståelse.

Falling we're falling with closed eyes
Losing now losing our old disguise

Ensam.
Ensamheten ekar i mitt huvud. Dagarna i enda är jag omringad av atmosfären som ekar av tystnad, total och likgiltig ensamhet. Jag ser omkring mig hur korn av damm dansar framför mina ögon och påminner mig om det liv som borde levas, men som jag varken kan nå eller finna i högen av nålar.
Jag talar med tystnaden och den förstår min oro, men ändå så står jag framför ett hål utan början och utan slut. Tystnaden av skrik värkar aldrig få ett slut.
Jag står gapande men inga ljud passerar mina läppar, inga ljud av tystnad som jag så väl borde höra men ändå inte kan förstå. Jag vet inte vad jag ska göra när jag inte längre kan höra det ohörbara.

Maria.
Åh, så jag ångrar alla hårda ord jag kastat i ansiktet på dig alla dessa år. För bara 3 år sen så ville jag inte känna dig, ty det gjorde för ont, men nu skulle jag göra vad som helst för att ha dig här. Jag saknar dig.
Jag menar verkligen saknar dig. Jag undrar om du är medveten om hur mycket du och din man betyder för mig, och även om du var det, vad skulle det göra för skillnad?
Jag är för frånvarande för att själv förstå. Jag faller Mia, snälla Mia, det gör så ont i mitt huvud. Snälla, jag ber dig, ta bort honom från mitt huvud. Gör mig hel, snälla, jag ber dig. Det gör så ont att leva, det gör så ont att andas. Jag vet att det är mycket att be om, men jag är inte i något läge för att elta, jag behöver dig här nu.

Snälla, kom hit och åk aldrig. Åk aldrig ifrån mig igen, jag klarar inte av att förlora den självkontrollen jag har.

( Jag är väl medveten om att bilden, för er, kan verka oseriös och onödig, men för mig är det ett bevis på att även jag är en människa, att även jag kan falla. Det vet jag, och det är mer än ni vet, ni som verkar tycka att jag omöjligt kan känna någon smärta. Jag repeterar, jag är ingen superwomen. )

Do you know we reached somehow the end of every story

Welcome to the final show it´s here in all it's glory

Världen står stilla

Jag vet inte vad det är, men på något sett så har MmF lyckats dra ut alla känslor ur mig, likt en dammsugare som suger upp damm. Jag känner mig tom, orkeslös och framförallt enorm.
Ja, enorm.

Jag är trött, så förfärligt trött. Min ork och energi är uppslukad av något osynligt väsen, och det känns som om jag kommer falla in i koma vilken minut som helst. Det värsta med alla mina snedsteg är att behöva möta nära och (inte så) bekanta. Det känns meningslöst att prata med människor jag inte gillar speciellt, och att prata med dom jag hatar, hur kan någon förvänta sig att jag ska orka det? Nej, det är praktiskt taget omöjligt, och det är mer än en gång jag har tappat självkontrollen och sagt saker jag egentligen inte vill säga, för då är man ju ELAK.
Men seriöst, sen när blev sanningen ond? Kanske den är ond, men då är det ju KNAPPAST mitt fel, eller hur?
Nej, precis. Det är mer än en gång jag sagt till personer jag inte gillar att dom ska lämna mig ifred, men dom bara fortsätter att störa. Till slut blir jag ju sur, och tappar den lilla självkontroll jag har. Men allvarligt talat, om dom inte lyssnar första gången, och heller inte andra, då är dom värda att få sanningen skjuten i ansiktet.
För vissa människor är mer än man orkar och klarar av.

Dagen har varit ganska slö, men ändå krävande. Efter pinnplockning, ritande och allmänt sittande så gick jag på lunch. Till min stora förskräckelse så var det mögel i min vattenflaska, burklunchen var vidrig och ena äpplet var äckligt. Som tur var så hade jag med mig två äpplen, för jag misstänkte att burkskiten skulle vara äcklig, men jag kan inte förneka att det var ett klart nedslag.

Vädret är en blandning mellan moln och stor besvikelse, så det värkar inte som om jag och Besa får vår dagliga dos av skitsnack. Våra promenader/åkturer brukar alltid skrubba bort ångest och besvikelse man samlat på sig under dagen, och jag vill inte behöva gå omkring med det ännu en dag. Nej, jag behöver vårt skitsnack.
Vädret ska inte hindra mig, jag vägrar låta det ställa sig mellan mig och victory.

Victory is mine

Gwen Stefani pojken

Sommarjobb.

Idag är då första dagen på sommarjobbet, och mig kan ni finna på Norrgårdens förskola.
Det är jag och två andra ungdomar som jobbar där nu, och en känner jag igen från BF klassen, vet dock inte vilken. Jag har visserligen ingen kontakt med dom, men det kan ju ändå vara intressant att nämna.

Japp, så är det gott folk. Ylva har gått och blivit dagisfröken ännu en gång, det är en sensation.
Efter ett par minuters idel tystnad så fick jag frågan vad jag hette, av en pojke vars blonda hår kan mäta sig med Gwen Stefanis (Alltså väldigt blont). Sen dess så har det flutit på ganska bra, jag hann till och med ett memoryspel (Jag förlorade mot en 4 åring, kanske dags att kolla upp minnet?) med två flickor och Gwen Stefani pojken, och även om mitt minne är lika kort som en guldfisk så var det ändå kul.

Nej, nu är det 10 minuter tills jag börjar, så det börjar bli dags att dra sig mot toan, och sedan till småttingarna.

Korkade kvinnor

När jag ser mig omkring i världen så finner mina ögon endast fel och brister.
För en gångs skull i mitt liv så skulle det vara trevligt att se det fina med världen och alla dess människor, även om det bara skulle vara för en dag.

Människor slutar aldrig förvåna mig.
Jag hatar kvinnor som söker män, så besatta att dom verkligen tror att dom är ofullständiga utan en man vid sin sida. Så söndermanipulerade att dom faktiskt tror att dom verkligen är horor, slynor och allt annat män säger till dom. Jag slutar aldrig förvånas.
Det är både sorgligt och otroligt irriterande när kvinnor, även såna jag själv känner, säger att dom förkäner att behandlas som skit av männen. Dom säker att dom inte är värd bättre, att dom förkänar alla slag och ord.
Och då säger jag:
Om ni nu förkänar allt detta, varför fortsätter ni då elta om det? Ni säger att ni förkänar det, att det är ert eget fel, men hur kan ni säga något sådant korkat? Ni är väl människor, precis som alla andra?

Jag tänker då inte stå och försvara dessa kvinnor, när dom inte ens har stake att försvara sig själva, mot ord som dom borde förstå är så fel.

Neverland's gone

Världen är ur led.

Världen sägs vara så som man formar den, men jag kan inte säga att jag har sett några drakar på senaste tiden. Inte ens en liten älva, när jag varit ute på skogspromenad, och är det verkligen SÅ mycket att be om?

Nej, det tycker då inte jag i alla fall.

Världen är ur led, den är sönder, förstörd, ja, minuter ifrån total destruction. Vars man än vänder huvudet så ser man ungar springa omkring med plastvapen, gamla som sparkar katter, slipsnissar med mobiler och tonåringar med byxorna under arslet. När jag var liten trodde jag att världen var en vacker plats, för det sa mamma att den var, men nu när jag är äldre så har jag insett hur förskräckligt meningslös den är.

Hur hårt och länge jag än kniper ihop ögonen och fantiserar om drakarna vid hav stora som hela min värld, så händer ingenting. Jag kommer inte till Neverland, jag slipper inte denna förstörda värld med dess sexism och arrogans.

Jag står kvar på samma ställe, med ännu en huvudvärk och en förlorad dröm.

Thank you, God

När jag vaknade upp idag så hade jag två val-

antingen gå upp, duscha och göra allt det där jag egentligen inte orkar, eller-

ligga kvar i sängen.

Jag valde nummer 1, med tanke på att den här dagen KAN ju faktiskt bli bra, eller hur?

Men, som varje gång, så hade jag fel. Idag har jag inte gjort något effektivt, inte ens bäddat sängen min. Nej o nej, idag kommer det vara ytterligare en sådan där dag då världen fortsätter snurra, även om alla dess invånare hellre önskade att den bara kunde sakta ner ett hack.

Men vad vet jag?

Kanske blir det en effektiv dag, vad vet jag.

Men jag har en känsla av att det kommer bli en dag med popcorn, film och en hel massa ångest.

Oh yes, THANK YOU GOD!

*It's all about sarkasm*

I'm in

Hoho, I'm in.

Never gonna be the same