Ny blogg

www.EnslavedMistress.blogg.se

So help me GOD

Solen har annlänt, men jag ligger inne i hosta. Tror inte att förkylningen håller i sig.

Blir 18 år den 25:e och längtar! Ska ut på kvällen, samt nästa kväll, och jag känner på mig att årets PDOL kommer bli hääärligt! Far till Sthlm på månsdag, framme på tisdag, och jag har inte så mycket pengar som jag skulle önskat. Wateva, ska i alla fall dit.
Värmen kommer döda mig.

So help me GOD.

Do it all, Deny facts

Varför är jag så tunn, så skör? Det gör ont i hjärtat, halsen krampar, benen viker sig. Det flackar för blicken. Det är sällan jag är så här skör. Det gör ont i hela huvudet, jag saknar Nanna och besa, jag behöver ha Janna hos mig nu. Min familj är inte som den borde, min släkt är så sjukligt hemsk att det gör ont att tänka på det. Allting kan gå sönder av ett enda andetag, vet ni det?
Svälj den satans tabletten.
Mamma gråter och jag vet inte vad jag ska göra längre.

Jag tänker vara någon annan. Deny it all. Jag vägrar vara den jag är. Loose control. Jag tänker förbluffa in i det sista. Ni kommer aldrig se mig igen, även om ni aldrig gjorde det. Min vänstra arm är inte en del av min kropp, visste ni det? When you close your eyes, is it Hell you see? Förunderligt hur ord kan förbluffa, är det inte, säg mig det? Jag tänker stänga mina ögon. Damaged people.

FuckingjävlakukÅmål

Hayapoosh!

GodMorgon Sverige, Ylwa är tillbaka! Min frånvaro beror på ren lathet, och inte minst sagt brist på intressant händelser för tillfället. Det händer inte mycket för att fatta mig kort.

När gårdagens kväll tog start så hade jag låga förhoppningar eftersom jag kände att jag inte ville sova, och på så sätt skulle somna 1 timme senare, påklädd och med sminket kvar. Jag ändrade uppfattning, och fann kvällen till mitt förfogande. Nanna, Besa och jag har spelat spel över MSN till 4, jag har tagit hem musik, filmer, bränt skivor och ser nu på fuckingjävlakukÅmål för 1000000 gången. Klassiker.

Jag far förmodligen till mama idag, men är dock osäker på tiden. Känner att jag inte vill vara i Luleå längre än nödvändigt

Klockan är 06.06

GE MIG?!

Det är som om alla stormgudar har bestämt sig för att göra min sommar till ett kallt helvete, och jag känner nu hur mycket jag faktiskt saknar sommaren, på riktigt.

Varför står hela världen still i min skalle? Herregud det är inte klokt, jag håller på att bli tokigt. Det är som om ingenting faktiskt händer, vem fan är det som har klickat på Pause knappen? Helvete. För övrigt så frågade pappa ut mig varför jag skulle ha vespan, och då sa jag med ironi i rösten att jag skulle träffa Fredrik i stan ikväll. Jag känner inte ens någon som heter Fredrik. Men, nu gör jag det tydligen, och far min blev tokig av iden att han inte har träffat min romans.
Hojja.
Vad tror ni dumfan till far gör sedan? Jo, då ska han börja tala om blommor och bin, och då kan jag inget annat att göra än att lyssna medan han halkar sig fram i meningarna.
"Babo det är lungt, du är veckor förskenad."
"VARFÖR HAR DU INTE TALAT OM ATT DU TRÄFFAR NÅGON SOM HETER FREDRIK?"
"Men herregud du frågade aldrig."
Så nu är det jätte roligt att vara jag. Om jag har riktigt tur så får jag Besa och Nanna att gå med på min plan, och säga att dem träffat honom.

Jag tror jag behöver en man.

Hem

Allting är för jobbigt. Värmen dödar mig, jag tror det är tomtar i min skalle.

Alla jävla idioter kan dra åt helvete. Ni vet inte hur det är att ha 1000 kg övervikt och leva i sommarsverige. Nej, det är inte bara att gå i linne, jag ser ut som en jävla valros, nej, det är inte bara att gå omkring halvnaken. Jag vill inte vara ännu fulare, och FORTFARANDE varm.

jag åker hem idag eller imorgon. jag vill inte vara här längre.

Don't mind me

Jaja, hej hej.

Mitt nya nu-förstår-jag-allt-ögonblick talar om min motiverade egenskap att vara fullständigt ignorant mot människor som vill mig illa, eller helt enkelt tala till mig. Inte med mig. Observera. Jag vill inte känna någon överhuvudtaget, då jag är medveten om att jag är en jobbig individ, som inte är så lätt att känna. MEN, observera detta MEN, så är jag öppen för allt och alla, jag är aldrig otrevlig. Dock så är det så att vissa ignoranta och allmänt korkade individer räknar tyst som otrevlig, eller om-du-inte-kramar-mig-så-är-vi-inte-vänner-då-känner-vi-ju-knappt-varandra nonsens. ALL JÄVLA STRESS ÖVER KROPPSKONTAKT HERREGUD! VARFÖR är de så viktigt att kramas? Att hänga på varandra?
Fyfan.

Fuckzor

Jag ser ingen framtid inom något yrkesområde och ger upp alla planer att faktiskt gå på idrotten och få det där jävla betyget. Jag håller mig nog till att skriva och dö som ingen alls.

Nostalgitripp till något jag skulle vilja kalla Omöjligt

Det är när man söker sig till nostalgin som det gamla sveper in i minnet och piskar en i ryggen. Det är då man lyssnar på en gammal låt och minns tillbaka, då man hittar en gammal tröja i garderoben och minns när man hade på den sist, när man far tillbaka till sitt tankeställe och sätter sig ner på stenen som aldrig svikit en - som allting, precis allting, faller samman. Som om ens minne sviker en med dess blotta närvaro, hur man känner halsen bränna fast man inte orkar gråta, då allting faller på plats igen, och faktiskt var som det en gång var, som man inser att det aldrig var det som var problemet.
Jag kunde bestiga berg. Jag kunde simma över hav större än Europa, jag kunde se längre än ögon någonsin sett. Jag kunde allting, jag kunde trolla, fast allting var så fruktansvärt fel. Allting har fallit på plats. Hon är tillbaka. Den andra far härifrån. Minnena hemsöker mig och jag vill inte minnas längre, det gör så ont. Jag vill ta ett brännjärn och bränna hål illusionen.
Det är när man inser, som sagt, att det aldrig var det som var det avgörande problemet. Det var aldrig det som gjorde att allting var så svårt och fel till att börja med, det var för en defekt i ett filarkiv som aldrig någonsin kan återanvändas. Jag vet inte längre om jag vill återvända.

Det är när man råkar bränna sig själv på benet och inse att det aldrig gjorde någonting, det är när man inser att självdestruktivitet är en självklarhet, då människan är destruktiv i naturen. Det är när man inser att alla människor är onda och faktiskt kalla. Det är när man inser att ingen finns där ändå, fast man gråter och frågar om dem kan komma. Som jag alltid gjorde när du bad mig att komma. Som jag fortfarande kommer när du ber mig.

Det är då jag inser att det är jag som står i vägen för min egen utveckling.
Det är då jag inser att det är jag som håller käften och står åt sidan, eftersom jag är rädd att du faktiskt ska krama mig. Det är när jag inser att för många har försvunnit att jag är för rädd för att älska. Det är när jag ser hur jag stänger dörren.

Och förmodligen aldrig kommer kunna öppna den igen.

Jag har fått nog

Goddag, jag är tillbaka från de döda.

Om vi puttar undan all vanlig sådan där herregud-min-skalle-sprängs-ångest, så har jag haft en förvånansvärt skakig period sen det sista inlägget. Det utspelar sig ett inbördeskrig på familjefronten, och det bor en fruktansvärt inkompetensbefriad och idiotiinfekterad kvinna i mitt hus. Jag gillar henne inte, och jag tänker flytta ut så fort jag kan.
Skolan går så bra som den kan gå under en sådan här period, och pga kvinnan i huset och vill ingen hälsa på mig längre. Syskon väntar i månader och vänner är högst obekväma här nu, och jag är fastbunden under detta tak.

Osmidig, otrevlig, ouppfostrad, korkad, irriterande, äcklig och förbannad dum i huvudet. Ja. Så är det, går inte att förklara bättre.

Som alltid

Jag håller med dig till en viss del Janna.
Jag önskar också ibland att allting var som förut, för då var allting bättre, sägs det. Men ända saken är att jag inte vill att det ska vara som förut. Jag var så olycklig. Jag vill spola fram tiden, 2 år kanske, när jag gått ut skolan och förhoppningsvis fått ordning på livet. Jag orkar inte tänka längre. Jag spenderar all vaken tid i min egen värld, sitter vid datorn, lyssnar på musik och läser, allting för att hålla verkligheten på avstånd. Jag klarar inte av denna giftiga luft längre.
Syret är smutsigt.

ShiAt

Jag insåg någonting, precis nu, bara sekunder sedan.
Jag har inget minne. Mitt huvud är en enorm tom bubbla, och om man petar på den så spricker den och existerar inte längre. Jag satt och läste Jannas blogg, och helt plötsligt slog det mig: HON FYLLER JU FÖR FAN ÅR IDAG!
MEN, självklart gör hon inte det, det var ett tag sen.

Min glömska skrämmer mig.

Damnit

Well HELLO children.

Jag är på humör för utflyckter, men tack vare GI så har jag ingen som helst energi.

Funderar starkt på att flytta till Umeå.

GI

Idag börjar min nyttiga månad, eller månader, vilket som. Fick GIbröd av Maria, vilket blir min lunch om att par minuter.
GI mat är faktiskt inte så illa, riktigt gott måste jag erkänna. Me be hot mama till sommar!

Stavgång imorgon!

Destroy the illusion

Jag behöver er nu, var är ni? Mina ögon läker och tydligen, enligt alla jävla läkare, så går det inte att limma ihop sprickorna vars denna vätska sippras ut från. Jag mår inte bra.

Jag vill ha en magisk häftpistol. Jag vill häfta ihop sprickorna.

Please Miss, tell the world I killed myself, so it will stop looking for me

Jag vet inte vad det är ni vill att jag ska säga...
Att jag förlåter er? Att jag har glömt? Eller kanske att det inte spelade någon större roll, egentligen, nu när man tänker efter.
Eller kanske... att Jag är ledsen? Att Jag gjorde fel? Att det var mitt fel, när allting kommer omkring sig?
Ni förstår inte hur mycket ni sårade mig. Hur ni fortfarande, än idag, sårar mig. Ni kommer till mig för stöd, men fnyser åt mig bakom ryggen. Ni ser mig som ett hot som måste elimineras, tas bort, för att ni ska få allting här i världen.

Betydde jag någonsin något för er? För snälla, jag vill veta vad som fick er att göra det. Vad var det som fick er att göra något sådant? Jag är halv. Jag är inte halv utan er, men ni tog min stolthet ifrån mig. Jag är en halv människa. Jag litade, och ni svek. Och nu är jag halv.
Det finns inget jag kan säga, jag är för tom. Jag är besviken. Besviken, det tyngsta ordet som existerar. Jag är besviken.
Jag är så jävla besviken.

And now I know that love is dead... You've come to bury me

Människor är falska, och jag hoppas att två veckor borta från Luleå ska lyckas rena mitt.... sinne.

Jag är trött, trött och less. Jag har insett att jag har blivit betydligt mer brutal nu när jag är så här less, och kan enkelt slå ner er alla. Jag är aggressiv. Jag tänker sluta leka tolerant och inte säga ord som borde bli sagda, utan istället säga vad jag känner för och skita i konsekvenserna.
För när allting kommer omkring sig, så är dessa inga människor jag känner för att ha kvar i mitt liv. Jag är hellre ensam, än tillbringar min dödliga tid hos idioter.

Jag saknar Janna, Besa, Nanna, Kira, Lee, Bobby, Maria, Ricard och Emelie.

Från det ena till det andra.
Jag skall gå och möta Conny vid hans skola vid 3 tiden, det vill säga den skolan som jag gick på under halva åttan. Conny tycker det är fruktansvärt roligt, eftersom i princip halva skolan var livrädd för mig när jag gick där, och han gillar att synas nära mig på skolans marker. "Det ger mig status", säger han och skrattar.
Jag är hans... bitch, det vill säga. Suck.

Jag sitter och inspekterar mamma och Connys kaniner med blicken. Dem ser så FRUKTANSVÄRT roliga ut, eftersom dem är små, håriga och söta. Dessa två små liv är starten på en ny ras, som jag inte vet vad den heter, och dem två är alltså dem första av just denna ras (+ en unge till). Dem är söta. Dem är fula.

Fuck of.

Från det ena till det andra,
Ni kan fortfarande dra åt helvete.

De senaste dagarna har fyllts av hjärtont och evigt samtalande om bättre tider, inte minst från min sida.
Fredagen började med att jag trampade till Janna, där vi bestämde oss för att konsumera alkohol hos mig. Till ica bar det, groggvirke och dvs onyttigheter inhandlades, och sedan hem till mig. En kväll med berusande gråt och tal om annat var ett faktum, och jag vaknade nästa morgon med ett tungt huvud. Lördag alltså, och jag blev kallad till Janna där vi åt död ren och rökte tills min hals sa ifrån, samt spelade ett tantspel med hennes familj.
Lördag kväll, Janna ringer mig och ber om tillstånd att låna hunden, vilket jag inte kunde säga emot. Jag, Besa och Magnus satte oss vid dagiset och talades vid, och sedan gick jag och Besa hem till mig, där vi talade till långt in på natten.
Söndag morgon, Besa går hem och jag sätter mig och spelar PW tills jag inte minns vad jag heter, och sedan på kvällen ut igen för att åter igen talas vid.

Jag har bestämt mig, era åsikter är tomma ord i mitt huvud. Jag har ingenting att bevisa för er, och det hade jag heller aldrig förut.

Imorgon far jag till mor min åter igen, och slits sönder och samman när jag tvingas bestämma mellan pest eller kolera. Antingen lämnar jag den ena, eller ignorerar den andra.
Jag har inget i Luleå att göra längre. Det finns ingen erfarenhet att hämta.

God Natt, sov så jävla gott, och tänk på nya oförskämda kommentarer ni tänker skänka till individer som inget heller vill än att mörda er kallblodigt med ett järnrör.
Aaah, planeten Jorden i ett nötskal.
Mänskligheten är lika patetisk som min min högra lilltånagel, som för tillfället ser mycket annorlunda ut.

And just for the record;
I have a lighter that glows in the dark, just like my penis!

(Fyllesnack)

Hej världen, jag är ett PWfreak!

Jag är hopplös.
Det är säkert, jag är totalt jävla hopplös.

Inte nog med att det är vinter och kallt och jävligt, utan det är också en tid för depressioner. Jag är så långt ner i sanden som det går att komma (när det gäller vanliga, svensson-depressioner), och struntar därför i allt och alla. Det är fruktansvärt.
Jag kan inte längre gå till skolan förren jag blir less, och stannar inte ens den hela, ENDA lektionen. Detta har självklart resulterat i en massa missad SKIT i BF, en förbannad engelskalärare, och x-antal historietimmar som gått förlorade. Jag minns inte sista gången jag gick och faktiskt var där.

Well well my children, nog om det nu. Det finns far more interesting..... shit then THAT.
Eftersom jag nu råkar ha denna tråkigt svensson-deprissionen, så har jag därför också fastnat totalt i mitt skrivante. Jag kommer ingen vart. HUR ska jag kunna släppa en bok, och därför få dansa the bitch dans åt Ricard, om jag inte forsätter skriva?
Suck.

Other news är att jag har tandläkartid om 40 minuter, och att jag hade tänkt spela PW fram tills jag skulle fara. MEN, som min vanliga otur, så är servern nerlagd tills klockan 11.
Ye, FUNNY.

Sommar

Jag har inte orkat skriva ett seriöst inlägg på ett bra tag, med den enkla anledningen att jag inte orkar.
Mina händer är torra, och jag funderar allvarligt på att smörja in dem. Solen skiner inte utanför, det är samma väder som tidigare.
Jag sitter så, väntande på sommaren, och längtar efter mina och Besas utflyckter! Alla de sommarkvällarna vi tillbringar på fältet, eller mitt på dagen vid bryggan, tar kort och ler åt solen. Solglasögon och vespan, ballerinaskor och fler leende. Värmen gör mig inte ont längre. Jag vill ha sol och åter sol.
Är nu inne på min 7e dag hos mor min, och Bureå ser ut som det alltid har gjort. Jag längtar smått till Mia. Jag ska tillbringa timmar på deras ballkong, och röka tills jag inte orkar andas längre. Sommaren har smugit sig in under min hud.

Jag vill inte till Luleå, jag har inte något att hämta där längre. Det fanns en tid då jag faktiskt ville hem efter en lång period, men nu vill jag bara stanna så långt borta jag bara kan.

Sommaren, kom hit utan regn!

Hej världen, mitt hår är kort

Som om det inte vore nog att jag borde sitta och skriva en uppsats om CharlesgoddamnitDarwin, så har jag ett mindre anfall angående mitt hår. Det är kort. Och det har det inte varit sedan jag var 8.
GHAK!
Ja, mina.... icce vänner, det är jävligt kort. Min långa lugg remains, men håret bak på skallen är ett minne blott. HÖGST 4 cm långt, och står åt alla håll. OCH SOM INTE DET VORE NOG, så har jag världens jävla debatt i skallen. Det är fult. Det är fint.
'TÄNKER DU PÅ SAMMA SAK SOM JAG B1?'
'Troligen inte B2.'
'Det är ÅNGESTTIME!'
Jag ber er, skratta inte åt min nya kaluffs, den kan vara söt när den själv vill.

Ni kan fortfarande dra åt helvete

Jag är förvirrad.
När det talas om att hålla ihop, om att alla är lika värda och att alla ska ha samma möjligheter, så kommer det sig alltid att jag inte tycks räknas in i denna mening. Allså, jag är värd mindre, medmänniskor. Jag är inte värd någonting. När det talas om att hålla ihop hela livet, när det beds om stöd och när det planeras för fester, så verkar det som om jag inte riktigt hör till detta.
Jag är inte förvånad.
Jag är en bitch.
Det är så enkelt, faktiskt. Jag är en bitch. Jag hatar att sitta nära människor, jag avskyr att kramas (vissa undantag) jag hatar att prata på morgorna och jag fullständigt avskyr att vara i grupper med människor. Jag klarar inte av att tala rent när jag inte vill. Och om sanningen ska fram så tänker jag sluta låtsas längre.

Jag har slutat ljuga, och talar istället den rena sanningen. Nej, jag vill inte prata, nej, jag vill inte träffas. Nej tack, jag orkar inte gå på stan och fika, och åter nej, jag vill inte hänga med till någon främmande människa, där jag tvingas le fint. Jag vill inte.
Hur kommer det sig att vänner är en nära när man mår bra, men ser åt andra hållet när man mår sämre? Är det helt enkelt så att dem inte tror att jag kan må sämre? För jag gör allting.
Precis allting.
Jag är alltid där när någon ää ledsen, även om jag själv är det, och jag är alltid den som lyssnar och tröstar. Men fan om jag har en sämre dag. Då kan jag dra åt helvete.

Vet du vad världen, det är enklare än jag trodde. Jag tänker skita i er alla. Jag tänker inte ljuga, och jag tänker inte längre ge efter mig. Ni kan dra åt helvete. Alla ni som säger att jag är så jävla fet och ful, varför i helvete tittar ni på mig då? Alla ni som baktalar mig, och som inte tror mig när jag säger som det är, jag mår dåligt idag, ni kan dra åt helvete. Tydligen så kan ni min kropp och mitt psyke bättre än jag själv.

Jag är trött nu.
Jag är trött på att gömma min sjukdom bara för att alla andra inte klarar av den. För vet ni vad, det var fan så mycket jobbigare när jag gömmde den, än nu när den visas för världen.
Jag är sjuk.

Jag sa det världen; jag är sjuk.
Och titta, jag har fortfarande lika stor rätt att leva som alla ni andra.

KOSOVO

GRATTIS TILL KOSOVO!

JAG ÖNSKAR ER LYCKA TILL

From Hell

”Om du inte är smal, frisk och framgångsrik, så kan du dra åt helvete!” Dessa ord är så tydliga som de kan bli. Jag kan dra åt helvete.

Men, mitt herrskap, jag är ju redan där!

Hej, jag är bitter!

Mitt förnamn är Bitter, och mitt efternamn är Förbannad.
Kombinationen är underbar, och jag är långt ifrån tolerant. Jag är bitter för att han är en idiot, och för att jag är en idiot som faktiskt tar mig tiden att bry mig. Jag är förbannad för att jag inte har fått ett jävla valentine kort idag, och för att jag inte kan inse att dagjäveln bara är påhittad. Jag är trött på att le. Jag är trött på att låtsas.

Ha det nu förträffligt, och gör förihelvete ingenting som jag gör dagligen!

Hej, jag hatar er alla!

Jag står återligen på tå för att se över all dimma.

Människorasen tycks aldrig riktigt kunna sluta förundra mig.
Deras beteende, deras skratt och falska leende, det är som om jag helt enkelt snart inte kan hålla tillbaka impulsen att slå ner dem alla. För jag vill. Tro mig, jag vill verkligen.
Jag har nu levt avskuren från omvärlden i två veckor- Två veckor utan ett enda samtal. Två veckor utan att tala med någon, överhuvudtaget. Och det roar mig. Det roar mig, för jag kan verkligen se nu vilka människor som jag verkligen inte vill ha i mitt liv. Under dessa två veckor har jag spytt blod, gråtit i feber och skrikit när min kropp gång på gång vridits sönder, jag har kräkts sönder tänderna och levt på vatten.
Och inte en enda, inte en enda har ringt mig, frågat hur jag mår, eller kanske till och med skickat ett sms. Men jag orkar inte bry mig. De spelar ingen roll längre.

Fyfan för er. Fyfan för er som ber om stöd, men som ser åt andra hållet när man ber om stöd tillbaka. Dra åt helvete. Jag hatar er alla.

Onödig skit 2

Hur svensk är du?
[ ] Ditt efternamn slutar på -son
[ ] Du känner någon som har samma förnamn som du
[ ] Du känner någon (utanför din släkt) som har samma efternamn som du
[ ] I din familj är ni 2 barn
[ ] Du bor i villa
[x] Du bor i en tätort
[x] Dina föräldrar är mellan 35-50 år gamla
[x] Dina föräldrar har gift sig
[x] Din mamma är yngre än din pappa
[ ] Din pappa heter Lars
[ ] Din mamma heter Anna
[ ] Din familj har en Volvo
[x] Din familj har en silvergrå eller röd bil
[x] Du har tillgång till Internet hemma
[x] Du har egen mobiltelefon
[x] Du har ett eget rum
[ ] Du har varit utomlands minst 2 gånger
[ ] Du har varit på Mallorca/Kanarieöarna
[ ] Du har varit i Grekland
[ ] Du har varit på Öland minst 2 gånger
[ ] Du har varit på husvagnssemester minst 2 gånger
[ ] Din familj har en husvagn
[ ] Ingen av dina föräldrar röker
[ ] Din pappa är lite lätt överviktig
[ ] Du idrottar flera dagar i veckan
[x] Du har husdjur
[ ] Du får månadspeng
[x] De flesta i din familj är blåögda
[ ] Du äter McDonalds
[ ] Du följer Melodifestivalen ibland

Mulitplicera antalet kryss med 3 och få din procent!

30 %

Onödig skit

Vad jag är värd i kronor.

HUR MYCKET SKULLE DU KOSTA OM DU VORE TILL SALU?

NATURLIG HÅRFÄRG ?
[x] Rödhårig - 700 kr
[ ] Brunhårig - 200 kr
[ ] Blond - 500 kr
[ ] Svart - 100 kr
[ ] Flintskallig - 50 kr
[ ] Annan - 700 kr

ÖGONFÄRG ?
[x] Blå - 1000 kr
[ ]Grön - 700 kr
[ ] Grå - 500 kr
[ ] Brun - 200 kr
[ ] Annan - 100 kr

LÄNGD ?
[ ] Över 2 meter - 2000 kr
[x] 200-170 cm - 1700 kr
[ ] 170-140 cm - 1500 kr
[ ] 140-120 cm - 700 kr
[ ] 120-100 cm - 400 kr
[ ] Under 1 meter - 200 kr

ÅLDER ?
[ ] 41-60 - 1200 kr
[ ] 31-40 - 1000 kr
[ ] 26-30 - 700 kr
[ ] 21-25 - 500 kr
[ ] 18-20 - 200 kr
[x] 0-17 - 100 kr

ÄR DU ?
[ ] Tvilling eller mer - 3000 kr
[ ] Förstfödd - 3000 kr
[ ] Enda barnet - 2000 kr
[x] Mellanbarn - 1000 kr
[ ] Tredje barnet - 1000 kr
[ ] Andra eller sista barnet - 0 kr

DRICKER DU ALKOHOL ?
[ ] Nej - 4000 kr
[x] Sällan - 3000 kr
[ ] Bara vid speciella tillfällen - 2000 kr
[ ] Ibland - 2000 kr
[ ] Bara på helger - 3000 kr
[ ] Alla andra dagar - 500 kr
[ ] En gång om dagen - 100 kr
[ ] Flaskan är mitt liv - 0 kr

HUR BRA SYN HAR DU ?
[x] Har glasögon men använder dem inte - 2000 kr
[ ] Inga synfel - 1000 kr
[ ] Glasögon - 500 kr (från början lixom..)
[ ] Kontaktlinser - 200 kr
[ ] Opererat - 100 kr
[ ] Går inte att fixa - 50 kr

FÄRG PÅ BILEN ? [ÄVEN FÖRÄLDRARNAS BIL]
[ ] Rosa - 20,000 kr
[ ] Mörkbrun - 8000 kr
[ ] Guld - 7000 kr
[ ] Grå - 6000 kr
[] Blå - 5000 kr
[ ] Vit - 4500 kr
[] Svart - 4500 kr
[x] Röd - 4000 kr (2 stycken)
[ ] Grön - 3500 kr
[ ] Silver - 3000 kr
[ ] Lila - 2500 kr
[ ] Gul - 1000 kr
[ ] Orange - 1000 kr
[ ] Rostig - 150 kr
[ ] Ingen bil - 0 kr

SKOSTORLEK ?
[ ] 45+ - 3000 kr
[x] 43-45 - 2500 kr
[ ] 41-43 - 2000 kr
[ ] 38-41 - 1000 kr
[ ] 38-36 - 500 kr

FAVORITFÄRG ? [DU FÅR VÄLJA 4 OLIKA]
[x] Röd - 6000 kr
[x] Svart - 1000 kr
[x] Blå - 450 kr
[ ] Brun - 500 kr
[ ] Lila - 2000 kr
[ ] Vit - 4000 kr
[ ] Grön - 3500 kr
[ ] Orange - 3000 kr
[ ] Gul - 3000 kr
[x] Rosa - 1000 kr
[ ] Annan - 500 kr

ANVÄNDE DU EN MINIRÄKNARE FÖR ATT RÄKNA IHOP RESULTATET ?
[ ] Ja - 5000 kr
[ ] Nej, räknade i huvudet - 10.000 kr
[x] Penna och papper - 20.000 kr
[ ] Bad någon om hjälp - 1000 kr

Jag är värd 48, 450Kr