GE MIG?!

Det är som om alla stormgudar har bestämt sig för att göra min sommar till ett kallt helvete, och jag känner nu hur mycket jag faktiskt saknar sommaren, på riktigt.

Varför står hela världen still i min skalle? Herregud det är inte klokt, jag håller på att bli tokigt. Det är som om ingenting faktiskt händer, vem fan är det som har klickat på Pause knappen? Helvete. För övrigt så frågade pappa ut mig varför jag skulle ha vespan, och då sa jag med ironi i rösten att jag skulle träffa Fredrik i stan ikväll. Jag känner inte ens någon som heter Fredrik. Men, nu gör jag det tydligen, och far min blev tokig av iden att han inte har träffat min romans.
Hojja.
Vad tror ni dumfan till far gör sedan? Jo, då ska han börja tala om blommor och bin, och då kan jag inget annat att göra än att lyssna medan han halkar sig fram i meningarna.
"Babo det är lungt, du är veckor förskenad."
"VARFÖR HAR DU INTE TALAT OM ATT DU TRÄFFAR NÅGON SOM HETER FREDRIK?"
"Men herregud du frågade aldrig."
Så nu är det jätte roligt att vara jag. Om jag har riktigt tur så får jag Besa och Nanna att gå med på min plan, och säga att dem träffat honom.

Jag tror jag behöver en man.