And now I know that love is dead... You've come to bury me

Människor är falska, och jag hoppas att två veckor borta från Luleå ska lyckas rena mitt.... sinne.

Jag är trött, trött och less. Jag har insett att jag har blivit betydligt mer brutal nu när jag är så här less, och kan enkelt slå ner er alla. Jag är aggressiv. Jag tänker sluta leka tolerant och inte säga ord som borde bli sagda, utan istället säga vad jag känner för och skita i konsekvenserna.
För när allting kommer omkring sig, så är dessa inga människor jag känner för att ha kvar i mitt liv. Jag är hellre ensam, än tillbringar min dödliga tid hos idioter.

Jag saknar Janna, Besa, Nanna, Kira, Lee, Bobby, Maria, Ricard och Emelie.

Från det ena till det andra.
Jag skall gå och möta Conny vid hans skola vid 3 tiden, det vill säga den skolan som jag gick på under halva åttan. Conny tycker det är fruktansvärt roligt, eftersom i princip halva skolan var livrädd för mig när jag gick där, och han gillar att synas nära mig på skolans marker. "Det ger mig status", säger han och skrattar.
Jag är hans... bitch, det vill säga. Suck.

Jag sitter och inspekterar mamma och Connys kaniner med blicken. Dem ser så FRUKTANSVÄRT roliga ut, eftersom dem är små, håriga och söta. Dessa två små liv är starten på en ny ras, som jag inte vet vad den heter, och dem två är alltså dem första av just denna ras (+ en unge till). Dem är söta. Dem är fula.

Fuck of.