GI

Idag börjar min nyttiga månad, eller månader, vilket som. Fick GIbröd av Maria, vilket blir min lunch om att par minuter.
GI mat är faktiskt inte så illa, riktigt gott måste jag erkänna. Me be hot mama till sommar!

Stavgång imorgon!

Destroy the illusion

Jag behöver er nu, var är ni? Mina ögon läker och tydligen, enligt alla jävla läkare, så går det inte att limma ihop sprickorna vars denna vätska sippras ut från. Jag mår inte bra.

Jag vill ha en magisk häftpistol. Jag vill häfta ihop sprickorna.

Please Miss, tell the world I killed myself, so it will stop looking for me

Jag vet inte vad det är ni vill att jag ska säga...
Att jag förlåter er? Att jag har glömt? Eller kanske att det inte spelade någon större roll, egentligen, nu när man tänker efter.
Eller kanske... att Jag är ledsen? Att Jag gjorde fel? Att det var mitt fel, när allting kommer omkring sig?
Ni förstår inte hur mycket ni sårade mig. Hur ni fortfarande, än idag, sårar mig. Ni kommer till mig för stöd, men fnyser åt mig bakom ryggen. Ni ser mig som ett hot som måste elimineras, tas bort, för att ni ska få allting här i världen.

Betydde jag någonsin något för er? För snälla, jag vill veta vad som fick er att göra det. Vad var det som fick er att göra något sådant? Jag är halv. Jag är inte halv utan er, men ni tog min stolthet ifrån mig. Jag är en halv människa. Jag litade, och ni svek. Och nu är jag halv.
Det finns inget jag kan säga, jag är för tom. Jag är besviken. Besviken, det tyngsta ordet som existerar. Jag är besviken.
Jag är så jävla besviken.

And now I know that love is dead... You've come to bury me

Människor är falska, och jag hoppas att två veckor borta från Luleå ska lyckas rena mitt.... sinne.

Jag är trött, trött och less. Jag har insett att jag har blivit betydligt mer brutal nu när jag är så här less, och kan enkelt slå ner er alla. Jag är aggressiv. Jag tänker sluta leka tolerant och inte säga ord som borde bli sagda, utan istället säga vad jag känner för och skita i konsekvenserna.
För när allting kommer omkring sig, så är dessa inga människor jag känner för att ha kvar i mitt liv. Jag är hellre ensam, än tillbringar min dödliga tid hos idioter.

Jag saknar Janna, Besa, Nanna, Kira, Lee, Bobby, Maria, Ricard och Emelie.

Från det ena till det andra.
Jag skall gå och möta Conny vid hans skola vid 3 tiden, det vill säga den skolan som jag gick på under halva åttan. Conny tycker det är fruktansvärt roligt, eftersom i princip halva skolan var livrädd för mig när jag gick där, och han gillar att synas nära mig på skolans marker. "Det ger mig status", säger han och skrattar.
Jag är hans... bitch, det vill säga. Suck.

Jag sitter och inspekterar mamma och Connys kaniner med blicken. Dem ser så FRUKTANSVÄRT roliga ut, eftersom dem är små, håriga och söta. Dessa två små liv är starten på en ny ras, som jag inte vet vad den heter, och dem två är alltså dem första av just denna ras (+ en unge till). Dem är söta. Dem är fula.

Fuck of.

Från det ena till det andra,
Ni kan fortfarande dra åt helvete.

De senaste dagarna har fyllts av hjärtont och evigt samtalande om bättre tider, inte minst från min sida.
Fredagen började med att jag trampade till Janna, där vi bestämde oss för att konsumera alkohol hos mig. Till ica bar det, groggvirke och dvs onyttigheter inhandlades, och sedan hem till mig. En kväll med berusande gråt och tal om annat var ett faktum, och jag vaknade nästa morgon med ett tungt huvud. Lördag alltså, och jag blev kallad till Janna där vi åt död ren och rökte tills min hals sa ifrån, samt spelade ett tantspel med hennes familj.
Lördag kväll, Janna ringer mig och ber om tillstånd att låna hunden, vilket jag inte kunde säga emot. Jag, Besa och Magnus satte oss vid dagiset och talades vid, och sedan gick jag och Besa hem till mig, där vi talade till långt in på natten.
Söndag morgon, Besa går hem och jag sätter mig och spelar PW tills jag inte minns vad jag heter, och sedan på kvällen ut igen för att åter igen talas vid.

Jag har bestämt mig, era åsikter är tomma ord i mitt huvud. Jag har ingenting att bevisa för er, och det hade jag heller aldrig förut.

Imorgon far jag till mor min åter igen, och slits sönder och samman när jag tvingas bestämma mellan pest eller kolera. Antingen lämnar jag den ena, eller ignorerar den andra.
Jag har inget i Luleå att göra längre. Det finns ingen erfarenhet att hämta.

God Natt, sov så jävla gott, och tänk på nya oförskämda kommentarer ni tänker skänka till individer som inget heller vill än att mörda er kallblodigt med ett järnrör.
Aaah, planeten Jorden i ett nötskal.
Mänskligheten är lika patetisk som min min högra lilltånagel, som för tillfället ser mycket annorlunda ut.

And just for the record;
I have a lighter that glows in the dark, just like my penis!

(Fyllesnack)

Hej världen, jag är ett PWfreak!

Jag är hopplös.
Det är säkert, jag är totalt jävla hopplös.

Inte nog med att det är vinter och kallt och jävligt, utan det är också en tid för depressioner. Jag är så långt ner i sanden som det går att komma (när det gäller vanliga, svensson-depressioner), och struntar därför i allt och alla. Det är fruktansvärt.
Jag kan inte längre gå till skolan förren jag blir less, och stannar inte ens den hela, ENDA lektionen. Detta har självklart resulterat i en massa missad SKIT i BF, en förbannad engelskalärare, och x-antal historietimmar som gått förlorade. Jag minns inte sista gången jag gick och faktiskt var där.

Well well my children, nog om det nu. Det finns far more interesting..... shit then THAT.
Eftersom jag nu råkar ha denna tråkigt svensson-deprissionen, så har jag därför också fastnat totalt i mitt skrivante. Jag kommer ingen vart. HUR ska jag kunna släppa en bok, och därför få dansa the bitch dans åt Ricard, om jag inte forsätter skriva?
Suck.

Other news är att jag har tandläkartid om 40 minuter, och att jag hade tänkt spela PW fram tills jag skulle fara. MEN, som min vanliga otur, så är servern nerlagd tills klockan 11.
Ye, FUNNY.