Jag har inte orkat skriva ett seriöst inlägg på ett bra tag, med den enkla anledningen att jag inte orkar.
Mina händer är torra, och jag funderar allvarligt på att smörja in dem. Solen skiner inte utanför, det är samma väder som tidigare.
Jag sitter så, väntande på sommaren, och längtar efter mina och Besas utflyckter! Alla de sommarkvällarna vi tillbringar på fältet, eller mitt på dagen vid bryggan, tar kort och ler åt solen. Solglasögon och vespan, ballerinaskor och fler leende. Värmen gör mig inte ont längre. Jag vill ha sol och åter sol.
Är nu inne på min 7e dag hos mor min, och Bureå ser ut som det alltid har gjort. Jag längtar smått till Mia. Jag ska tillbringa timmar på deras ballkong, och röka tills jag inte orkar andas längre. Sommaren har smugit sig in under min hud.
Jag vill inte till Luleå, jag har inte något att hämta där längre. Det fanns en tid då jag faktiskt ville hem efter en lång period, men nu vill jag bara stanna så långt borta jag bara kan.
Sommaren, kom hit utan regn!
torsdag 28 februari 2008
Hej världen, mitt hår är kort
Som om det inte vore nog att jag borde sitta och skriva en uppsats om CharlesgoddamnitDarwin, så har jag ett mindre anfall angående mitt hår. Det är kort. Och det har det inte varit sedan jag var 8.
GHAK!
Ja, mina.... icce vänner, det är jävligt kort. Min långa lugg remains, men håret bak på skallen är ett minne blott. HÖGST 4 cm långt, och står åt alla håll. OCH SOM INTE DET VORE NOG, så har jag världens jävla debatt i skallen. Det är fult. Det är fint.
'TÄNKER DU PÅ SAMMA SAK SOM JAG B1?'
'Troligen inte B2.'
'Det är ÅNGESTTIME!'
Jag ber er, skratta inte åt min nya kaluffs, den kan vara söt när den själv vill.
GHAK!
Ja, mina.... icce vänner, det är jävligt kort. Min långa lugg remains, men håret bak på skallen är ett minne blott. HÖGST 4 cm långt, och står åt alla håll. OCH SOM INTE DET VORE NOG, så har jag världens jävla debatt i skallen. Det är fult. Det är fint.
'TÄNKER DU PÅ SAMMA SAK SOM JAG B1?'
'Troligen inte B2.'
'Det är ÅNGESTTIME!'
Jag ber er, skratta inte åt min nya kaluffs, den kan vara söt när den själv vill.
fredag 22 februari 2008
Ni kan fortfarande dra åt helvete
Jag är förvirrad.
När det talas om att hålla ihop, om att alla är lika värda och att alla ska ha samma möjligheter, så kommer det sig alltid att jag inte tycks räknas in i denna mening. Allså, jag är värd mindre, medmänniskor. Jag är inte värd någonting. När det talas om att hålla ihop hela livet, när det beds om stöd och när det planeras för fester, så verkar det som om jag inte riktigt hör till detta.
Jag är inte förvånad.
Jag är en bitch.
Det är så enkelt, faktiskt. Jag är en bitch. Jag hatar att sitta nära människor, jag avskyr att kramas (vissa undantag) jag hatar att prata på morgorna och jag fullständigt avskyr att vara i grupper med människor. Jag klarar inte av att tala rent när jag inte vill. Och om sanningen ska fram så tänker jag sluta låtsas längre.
Jag har slutat ljuga, och talar istället den rena sanningen. Nej, jag vill inte prata, nej, jag vill inte träffas. Nej tack, jag orkar inte gå på stan och fika, och åter nej, jag vill inte hänga med till någon främmande människa, där jag tvingas le fint. Jag vill inte.
Hur kommer det sig att vänner är en nära när man mår bra, men ser åt andra hållet när man mår sämre? Är det helt enkelt så att dem inte tror att jag kan må sämre? För jag gör allting.
Precis allting.
Jag är alltid där när någon ää ledsen, även om jag själv är det, och jag är alltid den som lyssnar och tröstar. Men fan om jag har en sämre dag. Då kan jag dra åt helvete.
Vet du vad världen, det är enklare än jag trodde. Jag tänker skita i er alla. Jag tänker inte ljuga, och jag tänker inte längre ge efter mig. Ni kan dra åt helvete. Alla ni som säger att jag är så jävla fet och ful, varför i helvete tittar ni på mig då? Alla ni som baktalar mig, och som inte tror mig när jag säger som det är, jag mår dåligt idag, ni kan dra åt helvete. Tydligen så kan ni min kropp och mitt psyke bättre än jag själv.
Jag är trött nu.
Jag är trött på att gömma min sjukdom bara för att alla andra inte klarar av den. För vet ni vad, det var fan så mycket jobbigare när jag gömmde den, än nu när den visas för världen.
Jag är sjuk.
Jag sa det världen; jag är sjuk.
Och titta, jag har fortfarande lika stor rätt att leva som alla ni andra.
När det talas om att hålla ihop, om att alla är lika värda och att alla ska ha samma möjligheter, så kommer det sig alltid att jag inte tycks räknas in i denna mening. Allså, jag är värd mindre, medmänniskor. Jag är inte värd någonting. När det talas om att hålla ihop hela livet, när det beds om stöd och när det planeras för fester, så verkar det som om jag inte riktigt hör till detta.
Jag är inte förvånad.
Jag är en bitch.
Det är så enkelt, faktiskt. Jag är en bitch. Jag hatar att sitta nära människor, jag avskyr att kramas (vissa undantag) jag hatar att prata på morgorna och jag fullständigt avskyr att vara i grupper med människor. Jag klarar inte av att tala rent när jag inte vill. Och om sanningen ska fram så tänker jag sluta låtsas längre.
Jag har slutat ljuga, och talar istället den rena sanningen. Nej, jag vill inte prata, nej, jag vill inte träffas. Nej tack, jag orkar inte gå på stan och fika, och åter nej, jag vill inte hänga med till någon främmande människa, där jag tvingas le fint. Jag vill inte.
Hur kommer det sig att vänner är en nära när man mår bra, men ser åt andra hållet när man mår sämre? Är det helt enkelt så att dem inte tror att jag kan må sämre? För jag gör allting.
Precis allting.
Jag är alltid där när någon ää ledsen, även om jag själv är det, och jag är alltid den som lyssnar och tröstar. Men fan om jag har en sämre dag. Då kan jag dra åt helvete.
Vet du vad världen, det är enklare än jag trodde. Jag tänker skita i er alla. Jag tänker inte ljuga, och jag tänker inte längre ge efter mig. Ni kan dra åt helvete. Alla ni som säger att jag är så jävla fet och ful, varför i helvete tittar ni på mig då? Alla ni som baktalar mig, och som inte tror mig när jag säger som det är, jag mår dåligt idag, ni kan dra åt helvete. Tydligen så kan ni min kropp och mitt psyke bättre än jag själv.
Jag är trött nu.
Jag är trött på att gömma min sjukdom bara för att alla andra inte klarar av den. För vet ni vad, det var fan så mycket jobbigare när jag gömmde den, än nu när den visas för världen.
Jag är sjuk.
Jag sa det världen; jag är sjuk.
Och titta, jag har fortfarande lika stor rätt att leva som alla ni andra.
måndag 18 februari 2008
fredag 15 februari 2008
From Hell
”Om du inte är smal, frisk och framgångsrik, så kan du dra åt helvete!” Dessa ord är så tydliga som de kan bli. Jag kan dra åt helvete.
Men, mitt herrskap, jag är ju redan där!
Men, mitt herrskap, jag är ju redan där!
torsdag 14 februari 2008
Hej, jag är bitter!
Mitt förnamn är Bitter, och mitt efternamn är Förbannad.
Kombinationen är underbar, och jag är långt ifrån tolerant. Jag är bitter för att han är en idiot, och för att jag är en idiot som faktiskt tar mig tiden att bry mig. Jag är förbannad för att jag inte har fått ett jävla valentine kort idag, och för att jag inte kan inse att dagjäveln bara är påhittad. Jag är trött på att le. Jag är trött på att låtsas.
Ha det nu förträffligt, och gör förihelvete ingenting som jag gör dagligen!
Kombinationen är underbar, och jag är långt ifrån tolerant. Jag är bitter för att han är en idiot, och för att jag är en idiot som faktiskt tar mig tiden att bry mig. Jag är förbannad för att jag inte har fått ett jävla valentine kort idag, och för att jag inte kan inse att dagjäveln bara är påhittad. Jag är trött på att le. Jag är trött på att låtsas.
Ha det nu förträffligt, och gör förihelvete ingenting som jag gör dagligen!
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)